Donationsjordar
Flygbild över Malmö 1973. Foto: Algot Larsson / Malmö museum
Spåren av Malmös donationsjordar är fortfarande synliga i stadsbilden. Pildammsparken med sjukhusområdet, Rörsjöparksområdet med Latinskolan, brandstationen och länsstyrelsen.
Den tredje donationsjorden finns vid området kring Hästhagen. Fram till 1965 var det enligt svensk lag förbjudet att privatisera de områden som utgjordes av donationsjord.
Vad är donationsjordar?
Donationsjord var från början kronans alltså statens mark. Marken skänktes av kungamakten till staden redan under medeltiden eller senare under 1500- och 1600-talen för att säkra stadsinvånarnas behov av betesmark och åker.
Danskt och svenskt donationssystem fungerade på samma sätt. Att Malmö lydde under Danmark under medeltiden spelar därför ingen roll. Länderna hade likartade bestämmelser vilka innebar att en donationsjord bara fick användas för borgerskapets gemensamma nytta.
I senare tid har detta fört med sig att anläggningar som till exempel skolor, sjukhus och parker ofta har uppförts på donationsjord.
Henrikstorps egendom och Magistratsvången
År 1421 donerade Erik av Pommern gården Henrikstorp till Malmö stad. Marken drogs in till kronan i samband med att jordens ägare riddaren och borgmästaren Anders Mortensen blev dömd att brännas levande på bål.
Efter det att Skåne hade blivit svenskt och i takt med att åren gick blev kunskapen i staden om vad som var en donationsjord allt mer osäker. När Kungliga Kammarkollegium på 1700-talet begärde in en redovisning av hur donationsjordarna disponerades visste ingen i Malmö längre var Henrikstorps gård en gång låg.
Detta fick till följd att man under 1700-talet rekonstruerade en donationsjord. Till sådan utnämnde man dels Magistratsvången där Henrikstorps gård möjligen hade varit belägen dels de sumpmarker vilka utgjordes av de igenväxta västra och östra Rörsjöarna, ett område som ingen ägde.
Malmö Allmänna Sjukhus, Magistratsvången. Foto: Carl Wilhelm Roikjer / Malmö museum.
Fördjupning: donationsjord
Spår som finns kvar i staden
Donationsjord har haft en stor betydelse för bebyggelsens utformning i svenska städer.
Ännu idag kan man skönja de rekonstruerade donationsjordarnas gränser i Malmö. Mark som inte fick privatiseras. Det gröna stråk som sträcker sig från Magistratsparken till Ärtholmens koloniområde med Stadion, Pildammsparken, Gamla Idrottplatsen och Malmö Opera. Notera också sjukhusområdet och alla skolor som har uppförts runt S:t Johanneskyrkan. På detta område dominerar fortfarande allmänna funktioner, offentliga byggnader och parker.
Donationsjord gör att Drottninggatan i Malmö är omgiven av offentliga inrättningar som länsstyrelse och brandstation.
Hästhagen på båda sidor om Regementsgatan väster om Fersens väg utgjordes också av donationsjord. Förutom parker, flera skolor, ett stadsbibliotek och en simhall finns tomma och delvis obebyggda ytor.
Städerna grundas
Under medeltiden var det vanligtvis en kung som grundade en stad och bestämde stadens plats. Vid sidan av huvudnäringarna handel och hantverk behövde städernas borgare även ett jordbruk för sin försörjning. Statsmakten avsatte då mark både till borgarnas bostäder och jordbruk. Marken gavs åt staden för allas gemensamma nytta.
Donationsjord för gemensam nytta
För att förhindra att enskilda borgare lade beslag på mark beslutades att donationsjorden skulle vara till borgarnas gemensamma nytta. Detta innebar att donationsjorden kom att användas som allmän mulbetesmark åt borgerskapets kreatur.
Ägande av jordarna
Ägandeförhållandena till stadens jordar i Malmö var komplicerade långt fram i tiden. I generation efter generation upplät Malmö Stad mark med nyttjanderätt till enskilda borgarfamiljer. Marken kom med tiden att betraktas som privatägd.
Stora oklarheter rådde kring vem som egentligen ägde vad. Problemet löstes inte förrän efter den så kallde jordreduktionen 1892 när staden genom ett domstolsbeslut fick tillbaka de arealer som vissa stadsfamiljer länge hade betraktat som sina.
Stadens jordbruk upphör
Under 1800-talet upphörde städernas jordbruksrörelser. Allmän näringsfrihet infördes i Sverige och industrialiseringen tog fart. Malmö började växa med krav på utvidgade bebyggelseytor.
En naturlig anpassning till dessa förändringar borde ha varit att den jord som inte längre fyllde en uppgift som jordbruksmark i stället friställdes för nybebyggelse. Så skedde emellertid inte. Orsaken var det regelverk som innebar att stadsjorden endast fick användas för stadsbornas gemensamma behov. Marken kunde därför inte upplåtas till att uppföra enskilda bostadshus.
Kammarkollegium vakade över alla svenska städers donationsjord och gav sällan dispens från grundregeln att donationsjord bara fick planeras och användas för allmännyttiga ändamål.
Systemet avvecklas 1965
De stränga reglerna kring donationsjord försvårade stadsplaneutvecklingen. År 1929 ansökte därför Malmö stad hos Kungl. Maj:t om att slippa de regler som begränsade möjligheterna att bebygga vissa markområden. Ansökan avslogs.
Först 1965 upplöstes donationsjorden i hela Sverige. Systemet avvecklades och donationsjorden jämställdes med vanlig kommunal mark.
Litteraturtips
- Améen, Lennart, Malmös donationsjordar. 1976.
- Améen, Lennart, Stadsbebyggelse och domänstruktur. 1964.
- Törnblom, Anders, Stadens jordegendomar i Malmö. En skildring i ord och bild. Del 1. 1914.
Sidan senast uppdaterad: