Under februari-maj 2021 bygger vi om webbsidorna om Malmös historia. Vi ser över texterna och alla artiklar kommer att illustreras med nya och många fler bilder. Det innebär tyvärr att det stundtals kan vara bilder, länkar och karthänvisningar som inte fungerar som de ska. Vi hoppas att ni kan ha överseende med det och att ni kommer att uppskatta våra nya förbättrade sidor om Malmös historia.

Donationsjordar

Malmö på 1580-talet. Kopparstick av Franz Hogenberg 1588.

Malmö på 1580-talet. Kopparstick av Franz Hogenberg 1588.

År 1421 kunde Erik av Pommern tillmötesgå Malmöborgarnas önskemål om donationsjord.

Vad är donationsjordar?

För att förstå systemet med donationsjordar måste man gå tillbaka till tidig medeltid. Vanligtvis var det kungen som grundade staden och bestämde dess plats. I gengäld måste han avsätta mark, såväl till bostäder som för jordbruk. Efterhand betraktade borgarna sina bostäder som privategendom medan de gärna klagade hos kungen och begärde mer jordbruksmark. En sådan begäran tillmötesgicks ofta, men kungen var inte intresserad av att stödja enskilda redan rika borgare, utan den mark som uppläts gavs åt staden för allas gemensamma nytta.

Henrikstorps egendom

Danskt och svenskt donationssystem fungerade på samma sätt, att Malmö under medeltiden lydde under Danmark spelar således ingen roll i det här sammanhanget. År 1421 kunde Erik av Pommern tillmötesgå Malmöborgarnas önskemål om donationsjord. De fick Henrikstorps egendom, vilken just indragits till kronan då dess tidigare ägare "dömts liv och gods förlustig".

Enskilda personer tog beslag på donationsjordarna

Århundradena gick — Malmö blev svenskt 1658 — och man glömde bort bestämmelserna. Successivt lade enskilda personer beslag på donationsjord som sin mark. När Kungl. Kammarkollegiet på 1700-talet begärde att alla svenska städer skulle redovisa hur de disponerat sina donationsjordar visste ingen längre i Malmö var Henrikstorps egendom hade legat. Nu var goda råd dyra. Dock fanns i sydväst ett ganska stort område som ägdes av Magistraten, dvs. vad vi idag kallar kommunal mark. Men sedan Magistratsvången utnämnts till donationsjord fattades ändå mycket ytmässigt sett. Då tillgreps de två odränerade och av ingen ägda sumpmarkerna Västra och Östra Rörsjön, varefter man kom upp i en sammanlagd areal tillräckligt stor för att tillfredsställa Kammarkollegiet i Stockholm.

Magistratvångens donationsjord

Donationsjordarna skulle således användas för stadens gemensamma angelägenheter. På den punkten var Kammarkollegiet bestämt. På Magistratvångens donationsjord placerades därför Malmö allmänna sjukhus, idrottsplatsen och här anlades den omfattande Pildammsparken. På Östra Rörsjömarken — med den längsgående breda Kungsgatans esplanad — placerades Malmö latinskola, brandstationen, S:t Pauli kyrka, gasverket samt också länsstyrelsen. På Västra Rörsjömarken Slottsparken, realskolan (nuvarande S:t Petri) samt museet (nuvarande Stadsbiblioteket).

Systemet avvecklades 1956

Efterhand upplevdes de stränga reglerna kring donationsjordar som hämmande. Malmö stad ansökte 1929 hos Kungl. Maj:t att slippa donationsjordereglerna, men ansökan avslogs. Först 1965 avvecklades systemet. Det tillhör dock alltjämt god stadsplanesed att i möjligaste mån utnyttja de gamla donationsjordarna för byggnader av allmän karaktär.