Detta fick till följd att man under 1700-talet rekonstruerade en donationsjord. Till sådan utnämnde man dels Magistratsvången där Henrikstorps gård möjligen hade varit belägen dels de sumpmarker vilka utgjordes av de igenväxta västra och östra Rörsjöarna, ett område som ingen ägde.

Spår som finns kvar i staden

Donationsjord har haft en stor betydelse för bebyggelsens utformning i svenska städer.

Ännu idag kan man skönja de rekonstruerade donationsjordarnas gränser i Malmö. Mark som inte fick privatiseras. Det gröna stråk som sträcker sig från Magistratsparken till Ärtholmens koloniområde med Stadion, Pildammsparken, Gamla Idrottplatsen och Malmö Opera. Notera också sjukhusområdet och alla skolor som har uppförts runt S:t Johanneskyrkan. På detta område dominerar fortfarande allmänna funktioner, offentliga byggnader och parker.

Donationsjord gör att Drottninggatan i Malmö är omgiven av offentliga inrättningar som länsstyrelse och brandstation.

Hästhagen på båda sidor om Regementsgatan väster om Fersens väg utgjordes också av donationsjord. Förutom parker, flera skolor, ett stadsbibliotek och en simhall finns tomma och delvis obebyggda ytor.

Städerna grundas

Under medeltiden var det vanligtvis en kung som grundade en stad och bestämde stadens plats. Vid sidan av huvudnäringarna handel och hantverk behövde städernas borgare även ett jordbruk för sin försörjning. Statsmakten avsatte då mark både till borgarnas bostäder och jordbruk. Marken gavs åt staden för allas gemensamma nytta.

För att förhindra att enskilda borgare lade beslag på mark beslutades att donationsjorden skulle vara till borgarnas gemensamma nytta. Detta innebar att donationsjorden kom att användas som allmän mulbetesmark åt borgerskapets kreatur.

Ägandeförhållandena till stadens jordar i Malmö var komplicerade långt fram i tiden. I generation efter generation upplät Malmö Stad mark med nyttjanderätt till enskilda borgarfamiljer. Marken kom med tiden att betraktas som privatägd. Stora oklarheter rådde kring vem som egentligen ägde vad. Problemet löstes inte förrän efter den s k jordreduktionen 1892 när staden genom ett domstolsbeslut fick tillbaka de arealer som vissa stadsfamiljer länge hade betraktat som sina.

Stadens jordbruk upphör

Under 1800-talet upphörde städernas jordbruksrörelser. Allmän näringsfrihet infördes i Sverige och industrialiseringen tog fart. Malmö började växa med krav på utvidgade bebyggelseytor.

En naturlig anpassning till dessa förändringar borde ha varit att den jord som inte längre fyllde en uppgift som jordbruksmark i stället friställdes för nybebyggelse. Så skedde emellertid inte. Orsaken var det regelverk som innebar att stadsjorden endast fick användas för stadsbornas gemensamma behov. Marken kunde därför inte upplåtas till att uppföra enskilda bostadshus.

Kammarkollegium vakade över alla svenska städers donationsjord och gav sällan dispens från grundregeln att donationsjord bara fick planeras och användas för allmännyttiga ändamål.

Systemet avvecklas 1965

De stränga reglerna kring donationsjord försvårade stadsplaneutvecklingen. År 1929 ansökte därför Malmö stad hos Kungl. Maj:t om att slippa de regler som begränsade möjligheterna att bebygga vissa markområden. Ansökan avslogs. Först 1965 upplöstes donationsjorden i hela Sverige. Systemet avvecklades och donationsjorden jämställdes med vanlig kommunal mark.

Améen, Lennart, Malmös donationsjordar. 1976.
Améen, Lennart, Stadsbebyggelse och domänstruktur. 1964.
Törnblom, Anders, Stadens jordegendomar ( i Malmö. En skildring i ord och bild... Del 1. 1914.)