För hundra år sedan fanns i Malmö flera kafferosterier. Ett av de största var Malmö Kaffekompani. Inte mindre än 10 ton kaffe rostades dagligen till grannarnas oförställda luktglädje.

Kaffet i Sverige omtalas kanske första gången av riksrådet Claes Rålamb. Han var ambassadör i Turkiet år 1658 och då lärde han sig konsten att dricka kaffe. Kejsaren "lät hämta kaffe och lärde mig hur jag skulle dricka det förutan att bränna mig. ... Är ett slags ärter, föres från Egypten, vilka turkarna sönderstötte och kokade i vatten, bruka till deras delitier och i stället för brännvin sörpla det in mellan läpparna sjudande hett".

Kaffehus dyker upp i slutet av 1700-talet

Det var med Karl XII och hans karoliner på 1710-talet som bruket att dricka kaffe verkar ha blivit mera allmänt. År 1717 omtalas en större import av kaffe till Malmö genom en Rostockskeppare. Först i slutet av århundradet började det emellertid dyka upp "kaffehus" i staden. Året 1783 ansökte en borgare om att få tillstånd att som "kaffekokare" få sälja den tillagade drycken "för vem som slikt hos honom åstunda". Några år senare dyker ytterligare en kaffekokare upp i staden. Det var konsertmästaren Henric La Haij som öppnade kaffehus, biljard och värdshus för resande.

Kaffet, kvinnornas område

När borgerskapet på 1700-talet samlades i små sammankomster i hemmen var det männens privilegium att ta sig en toddy medan kvinnorna fick hålla sig till odestillerade drycker, dvs. kaffet. Husets fina fru befattade sig inte alla gånger med matlagningen utom på ett område, skötseln av kaffet.

Malmöbon Falkman berättar om sina barndomsminnen från tidigt 1800-tal:

"husmodern drog sig inte för att dels bränna (rosta) kaffebönor uti ett för sådant ändamål förr vanligt redskap, kallat "kaffebrännare", varefter de av henne maldes på "kaffeqvarn" och förvarades i väl betäckta krukor i spiskammaren, vartill hon alltid hade nyckeln".