Stadens renhållning förr

Synpunkter på renhållning i staden har gamla anor, redan på 1300-talet skrevs om hur Malmöbor skulle hjälpa till att hålla staden ren.

I Malmös äldsta privilegiebrev, bevarat på Stadsarkivet, står mycket att läsa. Brevet är från 1353, undertecknat av kung Magnus den gode.

Det innehåller många lagparagrafer som stadens innevånare hade att rätta sig efter. Ta bara detta med att smutsa ner på gatorna utanför sina egna hus.

Kungen glömmer dock att berättar vad det är man ska placera latrinerna på lämpligt avstånd från. Vi får förutsätta att det är på luktavstånd från gatan.

Christian tyranns renhållningsbestämmelser

Christian II, denne för skåningarna så älskade kung, av svenskarna kallad tyrann, hade många goda idéer. Han införde på 1510-talet bestämmelsen att Malmöborna en gång i veckan skulle hopsamla gödseln från sina gårdar i högar och att dessa sedan kördes bort i "skarnkistor".

Det var krögarfrun Sigbrit från Bergen, av kungen gjord till finansminister, som kommit på idén. Om henne hette det, när kungen senare tvingats fly, att "om Sigbritt inskränkt sig till att vara gatsoperska, så skulle hon varit en nyttig kvinna, ty gatsoperskor behövs i Danmarks städer!"

Brister i avfallshanteringen 1599

Med förvåning kan man läsa många gamla rättsprotokoll som beskriver brister i avfallshanteringen i Malmö. År 1599 hade t.ex. Mogens Skånings bandhund bitit ihjäl grannen Lauritz lilla knähund. Mogens bodde utmed den fina Östergatan.

Lauritz gav en pojke pengar för att slänga hunden på "mögdyngen på gatan som låg framför Mogens dörr". Vilket liv det blev, ända upp i domstolen.

Gödsel och dynghögar mitt i staden

När den svenske kungen Karl XI skulle göra sin stora entré i Malmö 1673 upptäcktes i sista ögonblicket att regenten skulle färdas förbi det gamla svartbrödrakapellet på hörnet Västergatan/Gråbrödersgatan.

Här låg ett helt berg av gödsel. Tid fanns inte att schakta bort detta och istället blev "dynghögen vid Gråbröderstornet på Västergatan enteligen inplankad". Lukten kunde man dock inte göra mycket åt.

Malmöbornas skyldighet att hjälpa till 1711

Orenlighet på gatan framför husen var tydligen något som Malmöborna gillade. Generalguvernören, motsvarande våra dagars landshövding, ilsknade till 1711 och det bestämdes att de som inte höll rent skulle få orenligheten inkastad i sina förstugor.

Två år senare uppsattes fyra stora pålar med skyltar och fastgjorda halsjärn på Malmö gator. I dessa bojor satte man de som trilskades med sin renhållning.

Avfallsdiken, herrskapsstenar och protestskrivelser

Genom öppna avfallsdiken utmed gatorna fördes en stor del av gödseln ner i Rörsjön. Dessa diken hjälpte föga. Ständiga bråk mellan grannar tillhörde vardagslivet. Ta bara avfallsrännan i Hjulhamnsgatan. Denna idylliska gata som mynnar i Lilla Torg var verkligen inget paradis förr i tiden.

År 1734 samlade sig gatans innevånare till en protestskrivelse över "denna ränna som städse uppfylles med orenlighet och förorsakar en olidelig samt osund stank".

För att man gåendes skulle kunna ta sig någorlunda torrskodd fram anlades på t.ex. Södergatan en upphöjd stenrad i mitten. På dessa "herrskapsstenar" kunde Malmöborna småhoppande och balanserande ta sig fram.