Koloniträdgårdsrörelsen har sin bakgrund i den framväxande industrialismen under 1800-talet. Antalet invånare och arbetarbefolkningen trängdes samman i osunda kvarter. Här föddes en längtan bort från bakgårdar och stenkolsrök.

Tidigast var man i Tyskland där lämplig mark i städernas närhet delades upp i lotter som bortarrenderades till hågade kolonisatörer för odling av potatis, köksväxter och blommor. Det fanns även plats för en enkel sommarbostad.

Som initiativtagaren brukar man räkna läkaren Daniel Gottlob Moritz Schreber (1808–1861) i Leipzig. Hans namn lever kvar i "Schrebergarten", det tyska ordet för koloniträdgård.

Johanneskolonierna

Johanneskoloniernas område som var 14 000 kvadratmeter stort med plats för ett sextiotal trädgårdar med kolonistugor och gemensamhetslokaler utlades 1909.

Merparten av kolonierna försvann när Pilgården uppfördes 1943. Många kolonistugor flyttades ut till nya områden, utanför staden.

Koloniträdgårdar kommer till Malmö

Från Tyskland spred sig kolonirörelsen till Belgien och via Danmark till Sverige. Redan på 1880-talet fanns i Landskrona ett spontant uppkommet koloniområde. I

Malmö anlades de första kolonilotterna i ett område vid Pildammarna 1895. Initiativtagare och ekonomisk garant gentemot staden var Planteringsföreningen, senare Malmö Förskönings- och Planteringsförening. Intresset var stort och området utökades successivt. Kolonisterna bodde på gångavstånd från kolonin. På kvällen återvände de hem med korgarna fyllda av grönsaker, frukt och blommor.

Koloniområde vid Pildammarna

Koloniområdet vid Pildammarna låg i anslutning Södra Förstaden som hade en stor arbetarbefolkning. Inom några år uppstod behovet av ett liknande område i Östra Förstaden. Detta, som kom att ligga invid Lundavägen, öppnade 1905.

Bara ett tjugotal lotter återstår idag, men dessa utgör det äldsta ännu bevarade koloniområdet i Malmö. Zenith från 1908, uppkallat efter margarinfabriken som låg intill, ligger utmed Celsiusgatan, väster om Nobelvägen.

Kolonisterna bidrar till hushållen

Krigsåren 1914 till 1918 innebar livsmedelsbrist i Sverige varför efterfrågan på kolonilotter ökade ytterligare. Kolonisterna bidrog till hushållet med avsevärda kvantiteter frukt och grönsaker. Under mellankrigstiden fortsatte utvecklingen och nu överlämnade

Planteringsföreningen administrationen till de nybildade trädgårdsföreningarna: Föreningen Pildammskolonin, Lundavägens och Zeniths koloniföreningar.

Den första av de tre blev också den första att försvinna. Trots protester revs Pildammskolonin 1918 på grund av utbyggnaden av Malmö allmänna sjukhus.

Kolonistugorna förbättras

Också under senare hälften av 1900-talet har utvecklingen fortsatt, inte minst därigenom att standarden på kolonistugorna har förbättrats. Idag är koloniområdena, vid sidan om parkerna, självklara inslag i den gröna stadsbilden.

Därtill kommer att kolonilotterna har blivit populära bland Malmös invånare med rötter i fjärran länder. Odlingarna är ofta "mångkulturella" och man kan få se skånska stockrosor samsas med till exempel koriander och bockhornsklöver.

Kolonilotter i nutid

Malmö stad har idag över 6000 kolonilotter varav cirka 5000 ägs av kommunen.

Trädgårdskoloniområdena är följande:

• Almåsa.
• Elinelund.
• Kölnan.
• Mossängen.
• Ärtholmen.
• Östra Sommarstaden.
• Lundavägen.
• Strandåsvägen.
• Zenith.