Under 2021 bygger vi om webbsidorna om Malmös historia. Vi ser över texterna och alla artiklar kommer att illustreras med nya och många fler bilder. Det innebär tyvärr att det stundtals kan vara bilder, länkar och karthänvisningar som inte fungerar som de ska. Vi hoppas att ni kan ha överseende med det och att ni kommer att uppskatta våra nya förbättrade sidor om Malmös historia.

Äldre julseder i Malmö

Julstämning Gustaf Adolfs torg

Ingen förväntar sig längre att möta en skräckinjagande julbock när det ringer på dörren på julafton. Tider förändras och sederna med dem.

Ingen praktiserar längre att "hotta" in julklapparna i rummet på julafton. Inte heller förväntar man sig att möta en mansstor och hemsk julbock när det ringer på dörren på julaftons kväll.

På Jacob Nilsgatan finns ett litet hus som på 1870-talet beboddes av Ida med mor och syskon. Familjen var fattig, fadern dog när flickan var nio år. Ida berättade på 1930-talet sina barndomsminnen för några etnologer: 

"Den första fotogenlampan vi hade köpte far och mor till en jul. Vi barn stod och beundrade lampan. Det var en riktig jul det! Barndomens jular, det var något speciellt det. Ett par dagar före jul skulle hela huset städas. Mor köpte en sida fläsk, en halv fårkropp att salta och några tunnor potatis. Hon lagade korv och lutade fisk. Vi hade alltid en liten julgran som köptes på Stortorget.
 
På julafton var hela Stortorget fullt av människor vid 12-tiden. Regementsmusiken blåste in julen från burspråket på rådhuset. Hemma hade mor skurat ett stort gammalt matbord med klaffar, så att det blev rent och vitt. Vid åttatiden åt vi fisk och gröt. Vi hade senapssås till fisken. Senapen hade mor själv malt i en träbunke med ett järnlod (järnkula). Till julklappar fick vi mest nyttiga saker. En jul hade mor köpt en säng, bord och stolar att leka med. En gång hittade min bror och jag på att "gå julaspöke". Vi bytte kläder; han tog kjolar och en schal. Men vi vågade inte gå och visa upp oss för andra folk. Johan hann i alla fall skrämma flickorna på gatan."

Ett annat ögon-vittne berättade för samma etnologer:

"En yngling föreställer julbocken. Han är alldeles täckt i ludna skinn, med en del därav på framsidan hopfästade så, att de formera ett huvud, men svansen utgörs av en ung björk. Både huvud och svans är rörliga, med hjälp av snören eller fina sprötor, som hålls av den utklädde personen. Så utrustad blir vidundret inskaffat i rummet, där han vandrar omkring, till nöje för de äldre och till skräck för barnen."

Berättelsen har samlats in från Ida Nilsson på 1930-talet. Den är hämtad ur Folklivsarkivet i Lunds äldre samlingar. I Folklivsarkivet i Lund finns unika levnadsminnen från människors liv deras arbete och miljöer som berättar om vardagslivet i allmänhet under äldre tider. I de flesta fall är materialet insamlat av forskare och studenter i etnologi på Lunds universitet. Här hittar man ett stort material om äldre tiders seder och bruk i Malmö.