Änglamakerskor

Bilder på änglamakarna, tidningsurklipp från tiden för rättegångarna.

Änglamakerska var benämningen på en kvinna, oftast, som i äldre tid och mot ersättning tog emot oönskade spädbarn, vanligtvis födda utom äktenskapet.

En änglamakerska ansågs genom vanvård påskynda barnens död; det vill säga att hon gjorde änglar av barnen.

Ett omskrivet fall i Malmö

I början av 1900-talet var särskilt två fall omskrivna i Malmö. Det första uppdagades i juni 1911. Ett gift par, Olivia Charlotta Larsson och hennes man Johan Elis Andersson, visade sig ha vanvårdat flera fosterbarn och därigenom bidragit till åtminstone ett barns död.

Lovade att uppfostra barnen som sina egna

De hade kommit till Malmö 1908 och bott på flera olika platser runt om i staden: Hyregatan 12, Spångatan 18, Grynbodgatan 13 och Norra Vallgatan 110. Mot betalning hade de tagit emot minst fyra spädbarn som fosterbarn och lovat uppfostra de som sina egna.

Pengarna hade de använt för att köpa en bagerirörelse på Södra Förstadsgatan 68, men efter några månader 1910 bar sig inte rörelsen längre. 

Flera barn utmärglade och svårt sjuka

Två av fosterbarnen var vid upptäckten svårt utmärglade och sjuka, men överlevde efter långvarig sjukhusvistelse. Två barn var i något bättre skick, men den femtes död var det som avslöjade paret.

Paret dömdes till 5 års fängelsestraff och flyttade efter frigivningen till Köpenhamn. I Malmö skrevs ett skillingtryck om händelsen med titeln "Änglamakarehistorien i Malmö 1911" .

Barnmorskan fick barnen att försvinna

Ett annat omskrivet fall uppdagades i januari 1912. En kvinna som lämnat sitt barn till en barnmorska för att det skulle utackorderas som fosterbarn kunde sedan inte få barnmorskan att tala om var barnet fanns. Undersökningar visade att barnmorskan under många år tagit emot kvinnor som velat föda barn anonymt och sedan tagit emot betalning för att förse barnen med fosterföräldrar.

Svårt att spåra barnens öde

I skrämmande många fall kunde dock inte barnens öde spåras alls, eller så hade ovanligt många avlidit kort tid efter födelsen. Drygt 70 spädbarn omfattades av utredningen.

Barnmorskan hette Maria Sofia Persson och bodde vid tidpunkten på Hermansgatan 10-12 tillsammans med sin man Anders Persson och några av hennes egna barn.

Anders Persson arbetade som förman på kreosotinfabriken på Hermansgatan 8. Han skötte bland annat ångpannan och det fanns misstankar om att avlidna spädbarn tagits om hand av honom på fabriken.

Blev aldrig dömd för vanvården

Mannen avled hastigt strax efter häktningen och barnmorskan fick ensam stå inför rätta. Trots omfattande vittnesmål och avslöjande berättelser om hur hon behandlat nyfödda barn kunde hon endast dömas för att hon tagit emot pengar för att utackordera ett barn, som vid tidpunkten redan avlidit. Man kunde inte bevisa att hon avsiktligt vanvårdat några barn till döds.

Hon fick 8 månaders fängelsestraff för trolöshet mot huvudman. Även detta fall blev ett skillingtryck med titeln: "En sång om de upprörande barnskandalerna i Malmö".

Material finns på Stadsarkivet

Rättegångsförhandlingarna och polisens arbete kan följas i arkiven på Malmö stadsarkiv. I kyrkböckerna kan man se hur barnmorskan tagit emot många olika barn och vad som hände en del av dem.