$left
$middle

Under 2021-2022 bygger vi om webbsidorna om Malmös historia. Vi ser över texterna och alla artiklar kommer att illustreras med nya och många fler bilder. Det innebär tyvärr att det stundtals kan vara bilder, länkar och karthänvisningar som inte fungerar som de ska. Vi hoppas att ni kan ha överseende med det och att ni kommer att uppskatta våra nya förbättrade sidor om Malmös historia.

Fåglar i Malmö

Gravänder. Foto Erik Hirschfeld

Gravänder. Foto Erik Hirschfeld

Fåglar finns överallt. De syns kanske inte alltid, men oftast hörs någon. Malmö som stad har funnits i flera hundra år.

Under samma period, har de fåglar som levt i staden fått anpassa sig till nya förhållanden. Vissa arter är specialister, andra trivs lite var som helst. Man kan tro, att det är de senaste decennierna som innerstad, ytterområden och naturmiljöer har utvecklas och genomgått de största förändringarna. Men staden och landskapet förändras och omdanas hela tiden.

Hur påverkar förändringarna fågellivet i Malmö?

Några blir vinnare. Några blir förlorare. Det ska mycket till för att en fågel ska klara sig. Deras liv, då såväl som nu, är fullt av dramatiska händelser. Det finns många som vill äta en fågel. Förutom att klara sig undan allehanda faror, att välja partner eller bli vald, bygga bo, samt att hitta dagens föda för att kunna livnära sig själv och sina ungar, det viktigaste i en fågels liv.

Svart rödstjärt

En fågel som kännetecknas av att kunna anpassa sig är den svarta rödstjärten, Malmös kommunfågel. Den invandrade till Sverige i början av 1900-talet. Det är en fåtalig art som ursprungligen hör hemma i bergstrakter och som funnit sig väl tillrätta i Malmös urbana miljöer. Den trivs bäst i kalkbrott, industri- och hamnområden från Oljehamnen i norr till Klagshamn i söder. För svart rödstjärt fungerar höga byggnader som ersättning för en ursprunglig, klippig natur. Att en art snabbt kan anpassa sig är livsviktigt.

Svart rödstjärt, Malmö, 1911. (*AVSU 000330. Föremålsnummer för att hitta bilden i Carlotta, röd text raderas sedan bort)

Koltrast

Vad vore Malmö utan koltrasten som klart och lugnt börjar sin melodiska sång med djupa, vemodigt flöjtlika toner som avslutas med ett kort lågmält kvitter? Populationen av denna omtyckta och livskraftiga art har vuxit de senaste 30 åren. Den var tidigare en skogsfågel, som efter mitten av 1800-talet bosatt sig i stadens många parker, bebyggelser och trädgårdar - en kulturföljare. Sällskaplighet, tillsammans med ett brett näringsregister och snabb anpassningsförmåga, utgör en konkurrensfördel i det naturliga urvalet. Enligt gammal folktro, förebådar siktandet av en koltrast på vintern ett väderomslag. I Skåne kallas koltrasten även för solsvärta.

Stare

Staren har en ihållande och extremt varierad sång med snabba näbbklickande ljud, som även innehåller skickliga imitationer av andra djurläten såväl som ljud från människor och stad. Staren har successivt minskat i antal, och den svenska populationen halverades 1975-1998. Fram till 2014 hade den halverats igen. Födosöksmiljöer försvinner då jordbruk läggs ner, och staren är även beroende av gräsmarker under häckningsperioderna. Sedan 2015 är den en rödlistad art.

Gråsparv

Gråsparven uppträder flockvis och i människans närhet. Den sjunger ofta i kör med ett entonigt kvitter. Från att ursprungligen ha varit skogslevande, har arten genom åren utvecklats till en av de mest kulturbundna i Sverige, där den funnits under mycket lång tid. Man har funnit benrester som visat sig vara 2800 år gamla. Sedan 1980-talet minskar den drastiskt då tillgången till boplatser, såsom hålrum och skrevor, försvinner i nyrenoverade och nybyggda hus.

Inom mytologin har gråsparven spelat stor roll, och har i alla tider ansetts vara en varslande fågel. Skulle en gråsparv flaxa mot en fönsterruta bådade det dödsfall. Gråsparven häckar tillsammans med den något mindre pilfinken som den gärna förväxlas med. Pilfinken är inte lika bunden till människan och tätbebyggelse. Precis som gråsparven, ingår den i livslånga äktenskap.

Talgoxe och blåmes

Mesar är både undersökande och framfusiga. I de flesta biotoper finns talgoxen. Den ställer inte så bestämda krav på sin miljö, utan är öppen för alternativa boplatser såsom fågelholkar, håligheter i byggnader och ventiler. Den är också beredd att testa all den mat som erbjuds i såväl parker, bostadsområden, som i löv- och blandskogar. Talgoxen kan lätt bli tam och äta ur din hand om du matar den regelbundet. Artens bestånd har varit stabilt under de senaste decennierna, precis som den mindre blåmesens.

Båda arterna häckar tillsammans i Malmös alla parker, hus och bostadsområden. Blåmesen utgör ett av det fåtal fåglar som kan urskilja ultraviolett ljus bättre än människor.

Råka

Råkan är även den en kulturföljare som i staden framför allt förekommer i Malmös alla parker. Råkan är den vanligaste kråkfågeln och har en metalliskt glänsande, svart fjäderdräkt. Den drabbades hårt under 50-talet av jordbrukets bekämpningsmedel och är en talför allätare, där dieten består mest av insekter, mask, växtdelar samt avfall. Råkor lever i flockar och hörs ofta tillsammans med kraxande läten.

Kråka

Kråkor kraxar också. De är troligtvis den mest vidspridda och anpassningsbara arten i den svenska fågelfaunan. Liksom råkan är de allätare, och kosten består framför allt av as, avfall, säd, mask, fågelägg och fågelungar. Arten förekommer i många ordspråk, såsom exempelvis: ”Det smakar ändå fågel, sa gumman och kokade soppa på den stör där kråkan suttit”. I svensk folktro siar kråkan, precis som korpen, om olycka och dödsfall. När en trollkunnig person dog, syntes kråkor vid dödslägret. Kråkan ansågs också vara en av fågelvärldens intelligentaste arter, och påstods själv kunna spjälka sitt ben om det blev brutet.

Kaja

Kaja, Corvus monedula, betyder myntätande korp och är den minsta av våra kråkfåglar. Äter det mesta på åkrar, avskrädeshögar och kan även rota runt i papperskorgar. Den tycker särskilt om frukt och bär. Kajan har en lång historia och nämns i skrift redan under första halvan av 1400-talet. Från mitten av 1800-talet förekom kajan sällsynt i södra Skåne för att sedan öka kraftigt under andra halvan av århundradet. Kajan är läraktig och lättdresserad.

Skata

Skatan håller ungefär samma diet som kråkan, dvs framför allt insekter, sniglar, bär samt ägg och fågelungar. Den är ofta knuten till mänsklig bebyggelse och är en mycket mytomspunnen fågel. Under historien har det världen över varit en allmän uppfattning att skatan var en demonisk fågel som hörde ihop med Hin håle. Fågeln fick skulden för många sjukdomar, men den ansågs också kunna ge t ex klarare ögon om man åt skatkött

Fåglar i Malmös gamla kalkbrott

Det finns gott om rovfåglar i Limhamns kalkbrott som har anor sedan 1600-talet då man bröt kalksten för tillverkning av murbruk och puts. Dagbrottet invigdes 1866 och kalkbrytning pågick till 1994. Naturen har numera åter tagit över. Kalkbrottet är en unik plats i Malmö som erbjuder speciella livsmiljöer. Vid årsskiftet 2010-2011 blev kalkbrottet ett kommunalt naturreservat. Där finns rovfågel såsom berguv, pilgrimsfalk och brun kärrhök. Den röda gladan var nära utrotning på 1970-talet, men har sedan dess återkommit starkt. Den är lätt att känna igen på sin kluvna stjärt.

sv