Fåglar i Malmö

Fåglar finns överallt. De syns kanske inte alltid, men oftast hörs någon. Malmö som stad har funnits i flera hundra år.

Under samma period, har de fåglar som levt i staden fått anpassa sig till nya förhållanden. Vissa arter är specialister, andra trivs lite var som helst.

Man kan tro att det är de senaste decennierna som innerstad, ytterområden och naturmiljöer har utvecklas och genomgått de största förändringarna. Men staden och landskapet förändras hela tiden.

Förändringars påverkan

När staden förändras blir några vinnare och några förlorare förlorare. Det ska mycket till för att en fågel ska klara sig. Deras liv, då såväl som nu, är fullt av dramatiska händelser.

Det finns många som vill äta en fågel. Förutom att klara sig undan allehanda faror, att välja partner eller bli vald, bygga bo, samt att hitta dagens föda för att kunna livnära sig själv och sina ungar, det viktigaste i en fågels liv.

Landets största artrikedom av fåglar

Sammanfattningsvis, finns i Skåne, med dess varierande natur och milda vintrar, landets största artrikedom av fåglar. Strax sydväst om Malmö ligger norra Europas viktigaste flyttfågelstråk på Falsterbonäset.

Omkring 500 miljoner fåglar från hela Skandinavien passerar här på väg mot Afrika. Här har över 360 olika arter noterats från slutet av 1800-talet fram till idag.

Svart rödstjärt

En fågel som kännetecknas av att kunna anpassa sig är den svarta rödstjärten, Malmös kommunfågel. Den invandrade till Sverige i början av 1900-talet. Det är en fåtalig art som ursprungligen hör hemma i bergstrakter och som funnit sig väl tillrätta i Malmös urbana miljöer.

Den trivs bäst i kalkbrott, industri- och hamnområden från Oljehamnen i norr till Klagshamn i söder. För svart rödstjärt fungerar höga byggnader som ersättning för en ursprunglig, klippig natur. Att en art snabbt kan anpassa sig är livsviktigt.

Koltrast

Vad vore Malmö utan koltrasten som klart och lugnt börjar sin melodiska sång med djupa, vemodigt flöjtlika toner som avslutas med ett kort lågmält kvitter?

Populationen av denna omtyckta och livskraftiga art har vuxit de senaste 30 åren. Den var tidigare en skogsfågel, som efter mitten av 1800-talet bosatt sig i stadens många parker, bebyggelser och trädgårdar.

Sällskaplighet, tillsammans med ett brett näringsregister och snabb anpassningsförmåga, utgör en konkurrensfördel i det naturliga urvalet. Enligt gammal folktro, förebådar siktandet av en koltrast på vintern ett väderomslag. I Skåne kallas koltrasten även för solsvärta.

Stare

Staren har en ihållande och extremt varierad sång med snabba näbbklickande ljud, som även innehåller skickliga imitationer av andra djurläten såväl som ljud från människor och stad. Staren har successivt minskat i antal, och den svenska populationen halverades 1975-1998.

Fram till 2014 hade den halverats igen. Födosöksmiljöer försvinner då jordbruk läggs ner, och staren är även beroende av gräsmarker under häckningsperioderna. Sedan 2015 är den en rödlistad art.

Gråsparv

Gråsparven uppträder flockvis och i människans närhet. Den sjunger ofta i kör med ett entonigt kvitter. Från att ursprungligen ha varit skogslevande, har arten genom åren utvecklats till en av de mest kulturbundna i Sverige, där den funnits under mycket lång tid.

Man har funnit benrester som visat sig vara 2800 år gamla. Sedan 1980-talet minskar den drastiskt då tillgången till boplatser, såsom hålrum och skrevor, försvinner i nyrenoverade och nybyggda hus.

Inom mytologin har gråsparven spelat stor roll, och har i alla tider ansetts vara en varslande fågel. Skulle en gråsparv flaxa mot en fönsterruta bådade det dödsfall. Gråsparven häckar tillsammans med den något mindre pilfinken som den gärna förväxlas med. Pilfinken är inte lika bunden till människan och tätbebyggelse. Precis som gråsparven, ingår den i livslånga äktenskap.

Talgoxe och blåmes

Mesar är både undersökande och framfusiga. I de flesta biotoper finns talgoxen. Den ställer inte så bestämda krav på sin miljö, utan är öppen för alternativa boplatser såsom fågelholkar, håligheter i byggnader och ventiler. Den är också beredd att testa all den mat som erbjuds i såväl parker, bostadsområden, som i löv- och blandskogar.

Talgoxen kan lätt bli tam och äta ur din hand om du matar den regelbundet. Artens bestånd har varit stabilt under de senaste decennierna, precis som den mindre blåmesens.

Båda arterna häckar tillsammans i Malmös alla parker, hus och bostadsområden. Blåmesen utgör ett av det fåtal fåglar som kan urskilja ultraviolett ljus bättre än människor.

Råka

Råkan är även den en kulturföljare som i staden framför allt förekommer i Malmös alla parker. Råkan är den vanligaste kråkfågeln och har en metalliskt glänsande, svart fjäderdräkt.

Den drabbades hårt under 50-talet av jordbrukets bekämpningsmedel och är en talför allätare, där dieten består mest av insekter, mask, växtdelar samt avfall. Råkor lever i flockar och hörs ofta tillsammans med kraxande läten.

Kråka

Kråkor kraxar också. De är troligtvis den mest vidspridda och anpassningsbara arten i den svenska fågelfaunan. Liksom råkan är de allätare, och kosten består framför allt av as, avfall, säd, mask, fågelägg och fågelungar.

Arten förekommer i många ordspråk, såsom exempelvis: ”Det smakar ändå fågel, sa gumman och kokade soppa på den stör där kråkan suttit”. I svensk folktro siar kråkan, precis som korpen, om olycka och dödsfall. När en trollkunnig person dog, syntes kråkor vid dödslägret.

Kråkan ansågs också vara en av fågelvärldens intelligentaste arter, och påstods själv kunna spjälka sitt ben om det blev brutet.

Kaja

Kaja, Corvus monedula, betyder myntätande korp och är den minsta av våra kråkfåglar. Äter det mesta på åkrar, avskrädeshögar och kan även rota runt i papperskorgar. Den tycker särskilt om frukt och bär.

Kajan har en lång historia och nämns i skrift redan under första halvan av 1400-talet. Från mitten av 1800-talet förekom kajan sällsynt i södra Skåne för att sedan öka kraftigt under andra halvan av århundradet. Kajan är läraktig och lättdresserad.

Skata

Skatan håller ungefär samma diet som kråkan, det vill säga framför allt insekter, sniglar, bär samt ägg och fågelungar. Den är ofta knuten till mänsklig bebyggelse och är en mycket mytomspunnen fågel.

Under historien har det världen över varit en allmän uppfattning att skatan var en demonisk fågel som hörde ihop med Hin håle. Fågeln fick skulden för många sjukdomar, men den ansågs också kunna ge t ex klarare ögon om man åt skatkött

Andfåglar

Bland andfåglar ser vi både simänder som gräsand, kricka och årta, och dykänder som knipa och ejder.

Krickan är den minsta av våra änder. Linné gav år 1758 arten det vetenskapliga namnet Anas crecca, där Anas betyder and, och kricka var precis som det latinska namnet ljudhärmande.

Ejder häckar längs kusten och är den största av dykänderna. Den har kilformad näbb som på sidorna är fjäderklädd. Dykanden använder sina ben som propeller, och de är därför placerade längre bak på kroppen än simänders.