Fredlig utveckling på 1700-talet

Efter en dyster start på århundrandet ändrar staden karaktär. Man bygger en hamn och flera nya framgångsrika fabriker öppnar i Malmö.

Pesten

Ett hot som inte lät sig skrämmas av vapen kom istället i form av pesten.

På försommaren 1712 krävdes de första offren och när sjukdomen ebbade ut följande år hade en femtedel av stadens befolkning dött.

Dystra tider

Malmös förutsättningar var under tidsperioden ganska dystra. År 1727 skrev en Malmököpman om ”denna till fall lutande staden”.

Den stora handelsvaran var säd, men på grund av att det oftast var brist i norra Sverige rådde exportförbud.

Nystartade fabriker i staden

Det enda som ingav något hopp var de nya fabrikerna.

Yllefabriker

År 1726 startade borgmästaren Josias Hegardt en yllefabrik och andra följde efter. Kring 1750 fanns det fyra fabriker med sammanlagt 25 vävstolar i staden.

Tobaksfabrik

En annan industrigren var tobak där den från Holstein inflyttade borgaren Frans Suell d.ä. 1726 startade en tobaksfabrik. År 1760 sysselsatte fabriken 15 arbetare och producerade varor till ett värde av 9000 daler silvermynt.

Rapsodling och oljeproduktion

År 1733 startade Malmöborgmästaren Jöns Stobaeus med rapsodling och oljeproduktion och blev därmed pionjär i Sverige för denna näringsgren.

Skinnberedning

1766 fick sämskmakaren Lars Kockum tillstånd till skinnberedning och etablerade därmed en företagarsläkt som skulle komma att spela en stor roll i stadens industriella historia. Frans Suell den yngre, sonson till den Suell som startat tobaksfabriken tog 1772 över rörelsen och på några år hade han mångdubblat produktionen.

Carl von Linnés skånska resa

I juni 1749 besökte Carl von Linné Malmö undersin skånska resa.

Han konstaterar att staden är ”en av de ansenligaste städer i riket” och har ”stora hus, mest av korsvirke och tegeltak utom 40 grundmurade hus”.

Om Stortorget skriver Linné att det är ”ett av de största i riket, 200 steg i längden och lika i bredden, på alla sidor planterat med höga trän av lind, hästkastanjer och valnötsträd”.

Malmö bygger en hamn

Ett stort problem för stadens utveckling var fortfarande avsaknaden av en riktig hamn. Varor fick fraktas ut till skeppen med flata hästdragna vagnar. Fartygen fick ibland ligga så långt ut att ”hästarna för lassen nästan äro osynliga”.

1775 togs beslutet att bygga en riktig hamn. Trots att arbetet bedrevs med stor energi skulle det dröja in på 1800-talet innan större fartyg kunde anlöpa hamnen.

Beslutet om hamnen

Beslutet att bygga hamnen är onekligen ett av de viktigaste i stadens historia och var själva förutsättningen för stadens utveckling till en modern handels- och industristad.

En av de drivande krafterna bakom hamnbygget var Frans Suell, som sedan 1915 står som staty vid hamnen.

Malmö ändrar karaktär

En annan förutsättning för Malmös utveckling var nedläggningen av fästningen. År 1804 togs beslutet att rasera fästningsvallarna.

Ett avtal med staten gav staden rätten att utnyttja den mark som därigenom blev tillgänglig mot att staden bekostade själva nedrivningen. Stadsområdet kunde därmed utvidgas och nya torg som Gustav Adolfs torg och Drottningtorget skapades.

Malmös karaktär ändrades därmed radikalt och den lilla staden med omkring 5000 invånare skulle under det kommande århundradet fördubbla sin befolkning.