Malmö som svensk befästningsstad

Tidvis var varannan eller var tredje invånare i staden soldat. Borgarna var skyldiga att ordna bostäder åt officerarna och de meniga soldaterna. De var också skyldiga att betala dem ersättning för sängkläder, ved och ljus.

Dessutom var staden ålagd att leverera livsmedel och andra varor till soldaterna. I krigstid ökades dessa krav betydligt och det går att säga att befolkningen i en fästningsstad som Malmö i hög grad levde på militärens villkor.

Förstärkning av stadens befästningar

År 1652 hade Frederik III godkänt planer på en förstärkning av stadens och slottets befästningar. Mycket lite hann dock utföras innan år 1658 när staden blev svensk. Arbetena fortsattes av svenskarna under ledning av den svenske fortifikationsofficeren Erik Dahlberg.

I samband med utbyggnaden av befästningarna runt slottet tvångsinlöste kronan de kvarter i staden som låg i nuvarande Kungsparken. All bebyggelse revs för att ge fritt skottfält åt slottets kanoner.

Skånska kriget 1677

Stadens befästningar fick sitt elddop den 26 juni 1677 under Skånska kriget då danska trupper stormade staden.

Försvaret leddes av generalguvernören Fabian von Fersen. Trots att danskarna lyckades komma över vallarna i närheten av nuvarande Drottningtorget misslyckades stormningen och Malmö förblev i svenska händer.

Hade danskarna lyckats inta Malmö hade kriget och Nordens historia sannolikt tagit en annan vändning. Malmö framstod efter detta som Skånes viktigaste fästning.

Under åren efter kriget byggdes staden ut till en av Sveriges starkaste fästningar.

Svensk kyrkoording och lag införs

Efter Skånska kriget intensifierades politiken att fastare införliva de gamla östdanska provinserna i det svenska riket.

I Roskildefreden stadgades att man skulle behålla den gamla lagen och kyrkoordningen. Genom påtryckningar fick man vid möten i Malmö år 1681 och 1683 ombud för prästerskapet och städerna att ”frivilligt” anhålla om att svensk kyrkoordning och svensk lag skulle införas.

Nytt försök att inta Malmö

I december 1709 landsteg åter en dansk armé i Skåne för att göra ett nytt försök att återvinna de förlorade landskapen öster om Öresund.

Tillfället var väl valt efter den svenska arméns totala nederlag vid Poltava.

Danskarna lyckades inte inta Malmö och i slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710 krossades drömmen om ett danskt Skåne.