Vad är kulturarv och kulturmiljö?

Kulturarv avser alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan. Det innebär bland annat spår, lämningar, föremål, konstruktioner, miljöer, system, strukturer, verksamheter, traditioner, namnskick och kunskaper.

Oavsett om det skrivs i obestämd eller bestämd form – kulturarv eller kulturarvet – innefattar det en mångfald av kulturarv.

Ibland kan begreppet preciseras för att belysa särskilda delar av samhällsutvecklingen, till exempel det biologiska kulturarvet, det industriella kulturarvet eller modernismens kulturarv.

Varje miljö med historiskt innehåll, som någon (förening, privatperson, kommun, stat) bestämmer sig för att ta ansvar för och bevara, är en kulturmiljö.

Om man menar att samhället ska ha ett ansvar, så är det dels den egna kommunen, som har fattat beslut om de kommunala kulturmiljöerna, och dels staten, som har fattat beslut om riksintressen.

Som underlag för dessa beslut finns kulturhistoriska utredningar och inventeringar, liksom det kommunala kulturmiljöprogrammet. Ett kulturmiljöprogram ska revideras med jämna mellanrum, och det är vid sådana tillfällen som också urvalet kulturmiljöer kan påverkas.

Alla kulturmiljöer som är skyddade har en tydlig avgränsning och en beskrivning av sitt innehåll. I de flesta fall hittar man detta i respektive kommuns översiktsplan, avsnittet om kulturmiljöer.

Det finns flera skyddsformer:

• Kulturmiljöprogram. Kulturmiljöprogrammen är kommunala, och är framförallt ett inriktningsbeslut, samt innehåller ofta också fakta kring miljöerna, vilket kan fungera som beslutsunderlag för kommunen. Det är däremot inte något formellt skydd.
  
• Översiktsplan. En översiktsplan styr vad mark ska användas till i en kommun. Om kulturmiljöprogrammet kopplas till eller infogas i den kommunala översiktsplanen, blir skyddet starkare.
  
  
• Riksintresse. Enligt miljöbalken är ett antal områden i landet klassade som av intresse för riket, det vill säga riksintresse. Riksintressen finns för flera områden, bland annat kulturmiljövård. Riksintressen ska skyddas mot påtaglig skada. Kommunerna är de som hanterar riksintressen, Länsstyrelsen har viss tillsyn i frågan.

Detta är de formella skydden, som gör att kulturmiljöaspekten kan bli en fråga vid olika typer av tillståndshantering. Det viktigaste skyddet är dock ett engagemang och intresse hos boende och fastighetsägare.