Lantmäteriförrättning

Ett visst område mark skiljs av från en fastighet för att bilda en egen fastighet, till exempel vid köp av del av en fastighet för att bebyggas med ett hus.

Hel eller del av fastighet överförs till en annan fastighet. Genom fastighetsreglering kan till exempel även servitut bildas eller ändras.

Två eller flera fastigheter eller fastighetsdelar som ägs av samma person läggs samman till en egen ny fastighet.

En fastighet som ägs gemensamt av två eller flera personer delas upp så att var och en får en egen fastighet.

Lantmäterimyndigheten kan sätta ut nya gränsmarkeringar där sådana saknas. Det kan exempelvis handla om tidigare omarkerade gränspunkter eller försvunna gränsmarkeringar. Gränsmarkeringar som sätts ut genom särskild gränsutmärkning blir rättsligt bindande för framtiden. En förutsättning för att särskild gränsutmärkning ska kunna genomföras är att det inte finns några juridiska tveksamheter kring gränsens läge.

Gemensamhetsanläggning bildas genom anläggningsförrättning när flera fastigheter gemensamt behöver använda en anläggning, exempelvis väg, parkering eller vatten- och avloppsanläggning. I samband med bildande av 3D-fastigheter och ägarlägenheter finns ofta behov av gemensamhetsanläggning för sådana byggnadsdelar som skall delas av många, exempelvis hissar, schakt, trapphus, tak, fasad med mera. I anläggningsbeslutet bestäms hur anläggningen ska utformas och hur kostnaderna ska fördelas mellan fastigheterna.

Om det är lämpligt, kan en samfällighetsförening bildas för gemensamhetsanläggningens skötsel. Samfällighetsföreningen är en juridisk person som kan ingå avtal med tredje part och företräder delägarnas intressen. Alla fastigheter som är delägare i gemensamhetsanläggningen blir automatiskt medlemmar i samfällighetsföreningen. Samfällighetsföreningens dagliga arbete sköts av en vald styrelse.

Lantmäterimyndigheten utreder och beslutar var gränser går och markerar gränspunkterna. Beslutet kommer att gälla alla berörda fastighetsägare.

I vissa fall kan oklar äganderätt till en fastighet utredas samt äldre privat jorddelning fastställas samt erkännas som fastighetsbildning.

Genom ledningsrätt skapas en rätt att dra fram och bibehålla ledningar för allmänna ändamål över annans mark. Det kan till exempel röra sig om ledningar för elektrisk starkström, fjärrvärme, olja, gas eller vatten- och avloppsledningar. Ledningsrätt kan även upplåtas för antenner och master som ingår i mobilnätet.

En fastighet utgörs av ett eller flera markområden med en unik beteckning (se även 3D-fastighet och samfällighet nedan).

De flesta fastigheter är avgränsade som en yta på marken men det finns även tredimensionella fastigheter som kan bestå av exempelvis underjordiska garage eller ägarlägenheter (se 3D-fastighet).

Till en fastighet hör vanligtvis fastighetstillbehör i form av byggnader, träd och växter, ledningar, vägar, stängsel och andra anläggningar som är belägna inom fastighetens gränser.

Hela Sveriges yta är uppdelad i fler än 3,2 miljoner fastigheter.

En fastighet kan ha flera ägare, vilka i så fall äger hela fastigheten tillsammans.

Den fria förfoganderätten över fastigheten kan inskränkas av servitut, vägrätt, ledningsrätt, detaljplaner, gemensamhetsanläggning, nyttjanderättsavtal, med mera.

Sedan år 2004 kan man bilda 3D-fastigheter i Sverige, det vill säga fastigheter som bildar en sluten volym genom att även avgränsas i höjdled. Sådana fastigheter måste utgöra en byggnad, del av en byggnad eller annan anläggning, exempelvis ett bergrum, och måste tillförsäkras rättigheter för att möta alla de behov av tillträde, infrastrukturförsörjning och långsiktig användning som 3D-fastigheten behöver.

Det är också möjligt att till en traditionell fastighet tillfoga 3D-utrymmen som sträcker sig in över angränsande fastigheter, exempelvis utskjutande byggnadsdelar eller ett underjordiskt garage.

Det är inte möjligt att skapa 3D-fastigheter för enbart luftrum.

Ordet samfälld har betydelsen gemensam och förekommer i olika former; bland annat marksamfällighet, fiskesamfällighet och anläggningssamfällighet.

Samfälligheter har generellt sett sitt ägarskap kopplat till fastigheter istället för personer. En marksamfällighet (t.ex. Hyllie s:2) är ett markområde som ägs gemensamt av de delägande fastigheterna.

Historiskt sett bildades exempelvis samfällda vägar, diken, grustag, strandområden med mera.  Numera bildas ofta ett samfällt markområde i syfte att ge utrymme för en gemensamhetsanläggning (se nedan). De delägande fastigheterna bildar då en så kallad anläggningssamfällighet, alltså en gemenskap vars fastigheter äger rättigheter och ansvar som preciseras i anläggningsbeslutet.

Ett servitut är en rättighet med syfte att bota en brist inom en fastighet genom att i viss utsträckning nyttja en annan fastighet. Det kan röra sig om att tillåtas ta väg över grannfastigheten, eller rätt att gräva ned en ledning. Förhållandet är alltid kopplat till fastigheternas behov och upplåts vanligtvis för all framtid.

Servitut är inte avsett att helt förhindra den belastade fastigheten att nyttja det område som servitutet avser.

Servitut kan bildas genom lantmäteriförrättning, så kallat officialservitut, men kan också upprättas mellan fastighetsägarna själva, så kallat avtalsservitut, vilket kan offentliggöras genom att skrivas in i fastighetsregistret för de berörda fastigheterna.

Sedan år 2009 kan det bildas ägarlägenheter i Sverige vilka utgör en sorts 3D-fastighet som innehåller en bostadslägenhet i ett flerbostadshus.

Gemensamma delar såsom trapphus, hiss, entré och ledningar säkras genom gemensamhetsanläggning med lägenheterna som delägare.

Om en gemensamhetsanläggning berör fler än två fastigheter så bildas vanligtvis en samfällighetsförening med en styrelse som ansvarar för att anläggningen sköts och underhålls.

Samfällighetsföreningar kan bildas även för andra samfälligheter än gemensamhetsanläggningar.

Med nyttjanderätt avses förhållandet mellan personer avseende hyra, arrende, tomträtt och annan nyttjanderätt till fast egendom.

Vägföreningar var en juridisk associationsform fram till och med 1997 för att gemensamt sköta vägar som inte var kommunala eller statliga och som bildats enligt äldre lagstiftning, bland annat Enskilda väglagen från 1939.

Sedan 1974 bildas istället gemensamhetsanläggningar enligt Anläggningslagen. Sedan dess bildas inte längre vägföreningar utan istället samfällighetsföreningar för att förvalta gemensamma vägar.

När Enskilda väglagen upphävdes 1997 omvandlades alla befintliga enskilda vägar formellt till gemensamhetsanläggning, medan vägföreningarna består som associationsform.

Vägföreningen förvaltar nu alltså inte längre en enskild väg utan formellt en gemensamhetsanläggning (ga). Skillnaden på en nybildad ga och en omvandlad är dock väldigt stor. Den senare innehåller inte sällan inaktuella uppgifter angående delägarskap och saknar ibland andelstal. Istället tillämpar många vägföreningar informella andelstal som grund för den årliga avgiften, vilket fungerar så länge samförstånd råder.

I folkmun kan uttrycket ”vi har en vägförening” antingen avse själva vägen i sig, alltså det som numera formellt är en gemensamhetsanläggning, eller den förvaltande föreningen, vilket kan avse såväl en gammal vägförening som en senare bildad gemensamhetsanläggning.