Information om socialtjänsten och LVU på olika språk

Barn och unga har rätt till en trygg uppväxt. Om barn och unga riskerar att fara illa har samhället ett ansvar att se till att de får det skydd och stöd de behöver. Majoriteten av de insatser som socialtjänsten gör är frivilliga. Lagen om vård av unga, LVU, är ett komplement till socialtjänstlagen när frivilliga insatser inte är möjliga. Det är viktigt att invånare känner tillit till socialtjänsten. Annars kan det leda till att någon som behöver hjälp inte vågar be om den, och inte heller får den hjälpen man har rätt till och behov av.

Orosanmälningar

Det är oftast skolan, polisen eller sjukvården som gör orosanmälningar till socialtjänsten, men det kan också vara privatpersoner.

Den vanligaste orsaken till att någon gör en orosanmälan är att man är orolig för att barnet inte får den omsorg som barnet behöver. Den näst vanligaste orsaken är hot och våld i familjen.

Misstänkt kriminalitet kommer på tredje plats följt av eventuellt missbruk hos vårdnadshavare eller annan vuxen i barnets närhet.

Den som anmäler kan också vara orolig för att barnet eller ungdomen rör sig i miljöer som kan leda till kriminalitet eller missbruk, oro för barnmisshandel eller för psykiska problem hos antingen vårdnadshavaren eller hos den unge själv. Den minst vanliga orsaken är oro för skolk.

Det är inte alla orosanmälningar som leder till att socialtjänsten utreder – 2021 var det ungefär 60 procent av anmälningarna som ledde till en utredning. En anledning till att en utredning inte inleds kan vara att det visar sig, vid samtal med familjen, att man på egen hand klarar av att hantera sin situation och att det därför inte finns skäl att ha kontakt med, eller stöd av, socialtjänsten.

Vad händer när utredningen är klar?

När en utredning är klar kan den antingen leda till att familjen inte behöver socialtjänstens stöd eller att man kommer fram till att det behövs stöd och hjälp för att komma till rätta med situationen. Då kan socialtjänsten erbjuda olika former av insatser. Majoriteten av de insatser som socialtjänsten erbjuder är frivilliga och genomförs tillsammans med de aktuella familjerna. Det kan till exempel vara en kontakt med förvaltningens öppenvård. Där kan man i en samtalskontakt med professionella behandlare få hjälp med att reda ut sina bekymmer och svårigheter.

Vad händer med barnen som tas om hand?

De barn som omhändertas enligt lagen om vård av unga, LVU, kan bo i ett familjehem, på ett HVB-hem (hem för vård eller boende) eller på institution genom Statens institutionsstyrelse. Var barnet får bo beror på vilka behov barnet har och i vilken ålder barnet är.

Socialtjänsten kan placera en del barn i familjehem. Att placeras i familjehem innebär att barnet bor hos en familj som socialtjänsten utrett och godkänt. Vid placering i familjehem utreder socialtjänsten först om någon i den unges eget nätverk har möjlighet att vara och är ett lämpligt familjehem. Alla familjehem utreds noga innan de får ta emot ett barn. Inför en placering tittar man främst på barnets behov som sedan ska matchas mot familjehemmets kapacitet och förmåga. Ibland kan det vara viktigt att det inte finns så många fler barn i familjehemmet, ibland finns andra specifika behov till exempel allergier så att hemmet måste vara djurfritt.

Tonåringar som har ett destruktivt beteende placeras oftast i HVB-hem, då det till exempel kan krävas professionella vuxna och en starkare struktur runt tonåringen för att garantera en trygg miljö. Är problemen så allvarliga att den unge utgör en fara för både sig själv och sin omgivning kan den unge behöva vara på en institution där det behövs låsta 4 (4) dörrar för att kunna bedriva vården. I sådana fall är det en placering på en statlig institution som gäller - ett så kallat SIS-hem. Ingen annan än staten har befogenhet att låsa in unga personer.

Film: Tar socialtjänsten barn från sina familjer?

Filmen är framtagen av Socialstyrelsen.

Dialog med socialtjänsten – forum för tillit

En viktig del av socialtjänstens arbete handlar om att bygga relationer och skapa forum för dialog. Arbetet utförs i samarbete med civilsamhället och syftar till att öka tilliten och förståelsen för socialtjänstens uppdrag och arbetssätt. Rent praktiskt innebär det att våra dialogsocionomer blir inbjudna till dialogträffar, exempelvis hos föreningar, intresseorganisationer och trossamfund, för att möta Malmöbor, besvara frågor och säkerställa att korrekt information finns tillgänglig.

I dagsläget är det ett tjugotal medarbetare på arbetsmarknads- och socialförvaltningen som ägnar en del av sin tjänst åt uppdrag inom Dialog med socialtjänsten. Dialogträffarna bokas och planeras av ett samordningsteam, i samarbete med värdorganisationen.

Kontakt

E-post: dialogsocionom.asf@malmo.se 

Ansöka om hjälp från socialtjänsten

Malmöbor kan på eget initiativ ansöka om hjälp från socialtjänsten. Det finns olika former av hjälp att ansöka om, till exempel föräldrastöd, stöd i boendet eller samtalskontakt. Det finns även olika former av behandling för beroendeproblematik.