$left
$middle

Under 2021-2022 bygger vi om webbsidorna om Malmös historia. Vi ser över texterna och alla artiklar kommer att illustreras med nya och många fler bilder. Det innebär tyvärr att det stundtals kan vara bilder, länkar och karthänvisningar som inte fungerar som de ska. Vi hoppas att ni kan ha överseende med det och att ni kommer att uppskatta våra nya förbättrade sidor om Malmös historia.

Malmö-Limhamns Järnväg

Svartvit äldre bild av cementfabrikens exteriör med järnvägsspår i förgrunden.

Cementfabriken, exteriör, 1911. Foto: Eric Jeppsson / Malmö Museer

  • Limhamn
  • 1900-tal

Sillabanan Malmö-Limhamns Järnväg byggdes för transport av kalk, lera och cement – men har blivit ihågkommen för sina frakter av sill.

Malmö-Limhamns Järnväg var en järnväg med rötterna i den skånska berggrunden och en av landets kortaste banor.

När samhället industrialiserades och urbaniserades på bred front åren efter 1800-talets mitt intensifierades byggverksamheten och behovet av byggmaterial ökade intensivt – inte minst nymodigheten cement som användes både i byggnader och ingenjörernas konstruktioner.

Skåne var med sin kalkiga berggrund tidigt ute i svensk cement- och betongtillverkning. Redan 1871 grundades Skånska Cementaktiebolaget – då med kalkbrytning i Limhamn och tillverkning i Lomma.

Ståplats på "Sillabanan"

I samband med en ny cementfabrik i Limhamn, invigdes 1889 även Malmö-Limhamns Järnväg (MLJ) mellan Limhamn och omvärlden. När järnvägsnätet växte fick företagen ett transportalternativ där det handlade om enstaka dagar för en transport istället för veckor som med den gängse sjöfarten. Banan drogs rakaste möjliga sträcka på en bank över vattnet över till området där hundrastplatsen nu ligger. Trogen skånsk tradition valdes normal spårvidd 1435 mm (4 fot, 8½ tum engelska mått) men lätt överbyggnad.

Även om järnvägen i första hand anlades för att frakta gods till och från cementfabriken kom persontrafiken i de ”cementgrå” personvagnarna att bli livlig. Inspirerad av Berlins förortsbanor erbjöd man som enda svenska järnväg komfortalternativet 4:e klass d.v.s. ståplats – men vad gjorde väl det de korta kilometrarna?

Populärnamnet ”Sillabanan” kom av att fiskförsäljare – ofta hustrur till fiskare i Limhamn – använde banan för att frakta sina varor till försäljning i Malmö.

Gammalt svartvitt vykort som visar Limhamns järnväg helt förstörd efter orkanen 25 december 1902.

Vykort, Limhamns järnväg efter orkanen 25 dec. 1902. Vykortets fotograf okänd. Avfotograferad av Eric Jeppsson / Malmö Museer

Orkan ledde till badstrand

Mellandagarna 1902 slog naturens krafter till mot järnvägen. Natten mellan den 25:e och 26:e blåste det med orkanstyrka och banken med spår blåste liksom kallbadhuset ner i vattnet. På grund av den lönsamma trafiken satte man genast igång att bygga upp banan. Detta ledde med tiden också till att kommunen fyllde upp utrymmet mellan banken och dåvarande strandkanten, och anlade nuvarande Öresundsparken och Limhamnsfältet. Utanför järnvägsbanken anlades i tidens anda badstranden ”Strandbadet”, nuvarande Ribersborgsstranden.

Svartvit äldre bild som visar ett tågspår jämte en damm och i bakgrunden några hus och träd.

Utsikt över Fridhemsområdet från Limhamnsjärnvägen, 1906-07. Foto: Viktor Roikjer / Malmö Museer

Efter att Limhamns dåvarande Köping 1915 inkorporerades med Malmö Stad kom MLJ att ligga helt inom Malmös stadsgräns, och samma år invigdes spårvägslinje 4 till Limhamn vilket gjorde att järnvägens persontrafik kunde reduceras till sillagummornas behov i ytterligare trettio års tid innan den slutligen lades ned.

De sista godstågen på Malmö-Limhamns Järnväg gick runt millennieskiftet. Då hade banans förbindelse med resten av järnvägsnätet redan brutits i samband med bygget av Citytunneln, för att bortom valskvarnen och Kockums aldrig återupptas.