Fornflärd

Viljan att ha vackra saker har alltid funnits. Hornhacka med ristningar och djurtandshänge från stenålder. Dräktspännen från järnålder.

Idag kan valet av frisyr, mobiltelefon eller gymnastikskor ge viktiga ledtrådar till vem en person vill vara. Så var det också på forntiden. Under yngre stenåldern kunde keramik med egna former och mönster skapa vi-känsla inom en grupp. Saker av brons betydde hög status under bronsåldern. De som tillhörde eliten kunde visa det genom att ha blanka spjutspetsar, dräktnålar eller halsringar.

Under äldre stenåldern ristade någon in mönster på den stora hornhackan hittad i Segebro. Den är tillverkad av ett fällhorn från kronhjort. I förgrunden ligger hängen av djurtänder. De kan ha använts som amuletter eller längs en klädfåll. De är alla upphittade på samma plats. En dolk av flinta kunde bli en riktig statuspryl, om den tillverkades så att den liknade en dolk av brons. En sådan ligger med spetsen hitåt till vänster.

Under järnåldern började allt fler använda spännen av metall, för att hålla sina kläder på plats. Fantasifulla smycken med djurmotiv och pärlor av olika slag berättade om vem ägaren var. Den som var först med den senaste modellen sågs nog som riktigt modemedveten.

När du tittar på sakerna av brons som är grönaktiga eller bruna,
föreställ dig att de är riktigt blanka och gyllengula. Det var så de såg ut när de var nya. Den gyllene färgen var inte bara populär på smycken och andra statusföremål. De första tygerna som färgades kan ha varit gula. Den grönbruna färgen beror på att metallen har ärgat, alltså påverkats av luft och vatten under årens lopp.

Föremål av brons för användning och prydnad.

Nyhetens behag

Enfärgade, mönstrade, runda eller ovala. Av lera, ben, bärnsten, metall och nötter. Pärlor av olika slag har använts i många tusen år. Men när glaspärlorna dök upp upplevdes de förmodligen som något nytt, och väldigt snyggt. De var unika och värdefulla, för glas tillverkades bara utomlands.

Glaspärlorna kom antagligen hit som handelsvara från det vi idag kallar södra Europa. De fanns i många färger och former. Så småningom köptes glasbitar in så att en egen massproduktion av pärlor kunde starta även här.

Pärlor, pärlor, pärlor

Pärlor har burits som halsband i olika längder, fastsydda på kläder och som hårdekorationer. De har trätts på trådar som fästs mellan spännen, eller så har en pärlrad fått hänga rakt ner över kläderna.

Även enstaka pärlor har burits i en tråd runt halsen, eller förvarats i en liten påse. Från vikingatid finns gravar där barn begravts med en bärnstenspärla.

Pärlhalsband från Kristineberg

Långa halsband smyckade två personer begravda i varsin grav intill varandra. Ingen vet vilka personerna var. Pärlorna av bärnsten och glas skulle kunna vara ett tecken på att de hade höga positioner i livet.

Båda levde troligen tills de var 30-40 år gamla. Det går inte att säga om de begravdes samtidigt eller om det gick år mellan begravningarna. Kan de ha varit vänner, släktingar, ett kärlekspar eller något helt annat? Och vad var det som gjorde att just de fick till synes framgångsrika liv här kring fyrahundratalet?

Pärlhalsband och pärlor från forntiden som finns i museets samlingar.

Grönt är skönt

Vikingar köpte gärna pärlor åt sina fruar. Det skrev resenären Ibn Fadlan i sina anteckningar från 900-talet. För den som fick många pärlor under livets gång kunde halsbanden växa och bli riktigt långa.