Mat
Från rötter och nötter till svinafötter. Om mat, köksredskap, jakt, fiske, odling och matförvaring på forntiden.
Foto från utställningen Ledtrådar.
Mat är mycket mer än något som mättar och ger energi
Mat är doft, smak, fest, gemenskap och traditioner. Brist på mat kan i sin tur orsaka svält och konflikter. Vad vi ätit genom tiderna har berott på olika saker. Vilka ätbara växter och djur som funnits i vår närhet, och vår kunskap om hur vi kan få tag i dem. På klimatförändringar, nya tillagningsmetoder och det vi tror på.
Synen på vad som är gott eller äckligt har också ändrats. En del av maten som åts under forntiden skulle vi nog rynka på näsan åt idag. Och tvärtom.
Zinken är ett litet flintredskap med spets som kan ha använts för att få fram fet märg ur ben, redan under äldre stenålder. Då var renen ett eftertraktat bytesdjur.
Vilt, tamt och odlat
Människans mathistoria kan delas in i två delar. I den första delen skaffade sig människor sin mat genom att fiska, jaga och samla vilda växter. I den andra delen började de tämja djur och odla grödor. Kor, får, getter och grisar förvandlades från vilda djur till tama ägodelar och odlingarna blev bondens egen mark.
Visste du att...
...när människor började med jordbruk förändrades matvanorna. Att äta lättuggad mat som gröt, bröd, mjölkprodukter och kött som tillagats länge förändrade så småningom våra bett. En teori är att det ledde till att vi kunde forma nya ljud med våra munnar. Innan dess kunde vi inte uttala F och V som i våfflor, favoritmat och varmluftsugn.
Pilskaftsglättare.
Jakten på mat
Många spår från människornas ätande har att göra med jakt. Inte så konstigt, med tanke på att en lyckad fångst kunde vara skillnaden mellan liv och död. Det jagades med spjut, pilbågar, klubbor, harpuner, snaror och nät. På hav och land, i skog och mark.
Ibland jagade människorna ensamma, ibland i grupp. Och ibland med hjälp av hundar eller falkar. Från att ha varit helt avgörande för överlevnaden blev jakten med tiden ett komplement till jordbruket. Jakten bedrevs även för att få tag i päls,
horn och fjädrar av annat slag än de som tamdjuren gav.
Tvärpil.
Visste du att...
... redan under stenåldern kunde den vilda växten löktrav ge smak åt maten. På engelska kallas växten ”garlic mustard” (vitlökssenap) vilket är en bra beskrivning av smaken.
Pilspets med tånge från yngre stenålder, hittad i Naffentorp.
Gå och fiska
Med brinnande facklor kunde fiskar lockas upp till ytan på natten. Fiskarna spetsades sedan med ett gaffelliknande spjut som hade taggar och hullingar. Det kallas att ljustra.
Men det fanns stillsammare sätt att fiska. Nät och fångstburar användes för att fånga mycket fisk på en gång. Fiskenät och burar knöts och flätades av växter.
De hölls på plats med sänken av sten. Flöten av bark fästes i näten för att de skulle flyta.
Med lina och krok fångades en fisk i taget. Krokarna tillverkades av trä eller djurben och senare också av järn. Linorna tvinnades av djursenor eller växtfibrer.
Fiskekrok av järn.
Visste du att...
... svinmålla är en nyttig växt som användes både i matlagning och som djurmat. En C-vitaminbomb för folk och fä. Idag betraktas den som ogräs eller ”super food”, beroende på vem du frågar.
Skära.
Växtsamlare
Människor har plockat, grävt upp, skurit loss och ätit vilda växter under alla tider. Även för bönder var växterna ett bra tillskott till det som odlades på åkern. En bra runda i skogen kunde ge en korg full med bär och nötter. Kanske en näve hallon till gröten?
Skära.
Djur och odling
Utan yxor hade vi kanske inte slevat i oss gröt, så som vi gjort under tusentals år. Med yxan kunde människorna hugga ner träd och röja marken för odling.
Grävkäppen användes för att luckra upp jorden och så grödor. Vid tjuderpålen fästes kon med ett rep, så att det gick att mjölka henne. Alltså: Utan yxa, grävkäpp och tjuderpåle – ingen gröt eller ostmacka.
Grävkäpp.
Vad kom först - ölet eller brödet?
En del forskare tror att ölet vann. En teori är att jordbruket utvecklades för att människor ville ha drycker med alkohol i. Kanske både till fest och vardag. I Mesopotamien dracks öl troligen redan för 6000 år sedan. I Skåne har arkeologer hittat förkolnat skalkorn med groddar som tyder på att öl bryggdes här under järnåldern.
Dryckeskärl som tillhört stidsyxefolket.
Tillaga, bevara och förvara
Plastburkar, glas, bestick och kastruller av rostfritt stål är vanliga köksprylar i dag. Under forntiden användes liknande redskap, av andra material. Bönder som flyttade hit under stenåldern använde många sorters kärl av lera. Krukor som tålde eld användes för matlagning. Mindre skålar till mat och dryck. Riktigt stora kärl till säd som skulle sparas länge.
Under bronsåldern var det populärt med keramik som hade grov yta. Kanske var det lättare att lyfta en kruka med en skrovlig yta än en slät? Under järnåldern kunde många skaffa sig knivar och andra enkla redskap av järn. Att ha stora grytor av järn var däremot ovanligare. Krukor var även bra att jäsa kött, fisk och grönsaker i. Innan krukor fanns här jäste fiskare sin fångst i skinnpåsar. Det var smarta sätt att få maten att hålla länge innan kyl och frys uppfanns.
Svarvad träskål från sen vikingatid-tidig medeltid. Ett ovanligt fynd.
Ovanliga fynd
Det är mycket ovanligt att hitta köksredskap av trä, växter, skinn och ben. Det beror på att de flesta har slitits ut eller förmultnat.
Ben från torsk.
Vad åt man?
Kött från vilda djur var vanlig mat under fiskar-samlar-jägar-tid. Nötter, rötter, bär och grönt, fanns också på menyn. Olika sorters fisk och skaldjur har ätits under alla tider.
När människor mest levde av egna odlingar och hade tamboskap, började matvanorna se annorlunda ut. Det blev vanligare att äta kött från ko och gris från den egna gården, än från vilda djur i skogen. Kor gav även mjölk till ost och smör. Syrad mjölk liknar filen som vi äter idag.
Olika sorters vete och korn odlades för att kunna laga gröt och baka bröd. Korn kunde också användas för att brygga öl. En del av det som odlades blev även mat till djuren. Efterhand odlades allt mer på gårdarnas åkrar och trädgårdsland och de egna djuren blev fler.