Seniorer testar kallbad

Vad får människor att frivill­igt bada mitt i den gråkalla vintern? För att ta reda på det stämde vi träff med paret Ingemar och Mia Hansson på Sibbarps kallbadhus en riktigt ruggig vinterdag, då vädret visade upp sig från sin värsta men ändå mest typiskt skånska sida. För både Ingemar och Mia är svaret lika givet som svårdefinierat.

– Det är kicken man får när temperaturen kryper nedåt minusgrader. Den är jättesvår att beskriva. Många undrar vad det är för fel på oss, skrattar Mia.

– Det är en speciell känsla när endorfinerna frigörs, man får en frid i kroppen på något sätt, försöker Ingemar förklara.

I vanliga fall har Sibbarps kallbadhus separat herr- och dambastu. Men för Vi Tillsammans tillåts Ingemar och Mia värma upp sig i bastun tillsammans innan det är dags för vinterdopp­et. Fast det är egentligen inte nödvändigt för Mia.

– Jag brukar börja med doppet och tar bastun efteråt.

Att inte ens värma upp sig i bastun först – det känns som att det strider mot alla naturlagar. Åter framträder mystiken kring kallbadandet när Mia förklarar.

– Jag kan frysa hur mycket som helst på väg från bilen ner till kallbadhuset. Men när jag kommer ut på bryggan naken så fryser jag aldrig. Det sitter i huvudet tror jag, jag har ju redan bestämt mig; jag ska bada!

– Jag är lite mesigare och bastar alltid först, inflikar Ingemar.

Men idag får Ingemar inte många minuters uppvärmning i bastun innan det är dags att äntra bryggan och den till synes långa sträckan ut till badstegen. Men Mia och Ingemar låter sig inte hindras utan går med snabba och bestämda steg ut på bryggan och vidare ner för stegen.

– Det är bara att gå i direkt. Stå aldrig och tveka och doppa tårna, då vänder du. Men du ska heller aldrig hoppa i, tipsar Ingemar.

Mia och Ingemar doppar hela kropp­en utom huvudet medan de håller sig i badstegens räcke. Så ligger de i vattnet några sekunder.

– Jag brukar stå på trappsteget så att jag får ned andningen, sedan simmar jag ett par tag, säger Mia.

Men idag går det vågor och då släpp­er hon inte räcket.

– Man ska bada med förstånd. Är jag ensam och det är höga vågor väntar jag dessutom med att gå i tills det är folk här ute.

Ingemar låter kroppen tala om för honom när det är dags att gå upp.

– När det börjar sticka i kroppen går jag upp. Jag simmar aldrig utan håller mig i räcket, förklarar han.

Väl uppe på bryggan igen njuter båda i fulla drag.

– Det känns jätteskönt, nu rusar endorfinerna runt och kroppen blir varm, frustar Ingemar.

Men dagens väder då, hur skönt är det att promenera naken på bryggan i detta isiga regn?

– Det är helt okej, inga problem alls, försäkrar Mia. Så här efteråt fryser man inte.

I bastun väntar sedan belöningen, med värme och gemenskap.

– Här lär man känna folk, det spelar ingen roll om man är gammal eller ung, rik eller fattig. Utan kläder på oss kan vi lösa världsproblemen. Det är i bastun vi hör den nakna sanningen! skrattar Ingemar.

– Den sociala biten är minst lika viktig som själva badandet, slår Mia fast.

Ingemar och Mia kallbadar tre-fyra gånger i veckan, året om. Fast kallbad är det inte fråga om året om. Temperaturen i vattnet ska krypa under tio grader för att det ska räknas som kallbad.

– Jag brukar säga att när det är tre grader, då är det skönt i havet, säger Ingemar.

Text: Lars Wirtén. Foto: David Dahlberg.