Volontärerna som får Malmö att dansa

Det är fredagskväll och en uppsluppen stämning ligger i luften i den stora salen på Tuppens mötesplats. Ikväll är det disco och de fyra DJ:arna Åsa Kjellberg Nilsson, Rolf Lundström, Eva Lundström Wittenfelt och Eva Kling är på plats för att soundchecka och repa inför kvällens spelning. De är alla volontärer och gör detta helt ideellt. Det är tredje gången de spelar på disco, så man kan nästan kalla dem rutinerade. I maj och juni har de dessutom ett musikquiz inplanerat.

– Jag såg att det fanns DJ-kurser i Vi tillsammans, så jag anmälde mig. Det kändes kul att få spela sin egen musik för en publik, säger Eva Kling.
Eva Lundström Wittenfelt håller med.

– Det är kul när publiken gillar det vi spelar. Sedan får jag många minnen från musiken också. Som det här plagget jag har på mig – det är från London 1976. Nu har jag det som min arbetskostym, berättar Eva.

Både Åsa och Rolf gillar att dansa och röra sig, så för dem kändes det som en rolig grej att bli DJ.

– Om det kommer en bra låt brukar jag springa ner på dansgolvet och dansa en stund. Det är bra att vi är fyra personer som hjälps åt och stöttar varandra. Det är egentligen det roligaste av allt: att vi har skoj och är ett stabilt gäng. Efter en spelning kommer jag hem full av energi, säger Åsa.

Rolf fyller i.

– Jag har alltid haft lätt för att röra mig till musik och gillar att dansa. Bugg är en favorit. Sen har jag varit fysiskt aktiv hela livet och har bland annat åkt 26 Vasalopp och gjort en svensk klassiker. Nu är jag 83 år, så jag håller mig till dans, säger han och skrattar.

De pratar alla om hur viktigt det är att vara lyhörd inför publikens reaktioner på dansgolvet.

– Jag provade att köra Ricky Martin, men det gick inte hem. Folk lämnade dansgolvet, så jag fick byta spår. Men jag kanske testar en gång till ikväll, säger Eva Lundström Wittenfelt.

– Låtar som alltid går hem är September med Earth, Wind & Fire och YMCA med Village People, säger Åsa.

Rolf brukar skämta om att han ska spela De sista ljuva åren med Lasse Stefanz, men han blir nedröstad varje gång.

– Jag har visserligen spelat Alla vill till himlen, säger Eva Lundström Wittenfelt.

– Men de sjunger ju ”Låt de sista ljuva åren bli de bästa i mitt liv”, fortsätter Rolf.

– Jo, och jag hoppas jag har många kvar, säger Eva.

Folk börjar droppa in och utanför ringlar sig kön lång. Tuppens restaurang har fullständiga rättigheter och många av besökarna passar på att ta ett glas vin eller en öl tillsammans med en räkmacka eller en nachotallrik. Det är dags för DJ-gänget att dra igång.

– Jag tycker inte att man är nervös. Man tar det med en klackspark. Det är ingen som direkt kan sparka oss, och det är det som är skönt med att bli gammal. Man bryr sig inte längre, säger Eva Kling.

Text: Anna Svensson. Foto: David Dahlberg.