"Vi ska vara de äldres röst"

Det är fredag morgon och dags för Kommunala pensionärsrådets första möte efter omorganisationen. Med inspiration från Köpenhamn och Frederiksbergs kommuner i Danmark, som pensionärsrådet har ett årligt utbyte med, har hälsa-, vård- och omsorgsnämnden förändrat arbetssättet så att rådet tydligare ska ledas av pensionärsorganisationerna själva.

Susanne Björkenheim, från PRO (Pensionärernas riksorganisation) och ordförande i rådet, är först ut med att leda mötet och inleder med ett upprop för att kontrollera närvaron. Ledamöterna sitter uppradade i bänkar i en typ­isk parlamentarisk sittning i Malmö stadshus.

– Det finns cirka 56 000 seniorer i Malmö som är över 65 år. 15 000 av dem är medlemmar i någon pensionärsorganisation, men vad händer med resten? Vem för deras talan? Vi kämpar för att alla äldres röster ska höras, berättar Susanne.

På dagordningen står Malmömodellen, Malmö som äldrevänlig stad, valet i september och hur hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen ska arbeta med hjälpmedel framöver. Tjänste­personer från både stadskontoret och hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen finns på plats för att informera. Först ut är Anna Friberg, avdelningschef, och Sadmila Avdic, utvecklingsledare, som berättar hur Malmömodellen fungerar.

– I Malmö har vi 8750 Malmöbor som får någon form av insats från oss och vi är 2600 medarbetare inom avdelningen ordinärt boende som innefattar bland annat hemtjänst och hemsjukvård. Varje månad har vi dessutom cirka 500 timvikarier. Malmömodellen ska bidra till att hemtjänsten arbetar mer utifrån Malmöbons behov. Målet är att alla ska få en trygg och sammanhållen vård och omsorg med så få personal­byten som möjligt, berättar Anna Friberg.

Intresset är stort och det kommer många frågor. En av representanterna från PRO tar till orda:
– Det här låter bra i teorin, men i verkligheten är det lång väg kvar att gå. Jag vore tacksam om politikerna som sitter här bakom mig kan ge tillräckligt med resurser så att detta kan förverkligas fullt ut.

Ulla-Britt Mattisson, som är ordförande i SKPF (Svenska KommunalPensionärernas förbund), fortsätter:

– I dag har vi fått svar på varför hemtjänstpersonalen håller på med sina mobiler hemma hos Malmöborna. De läser genomförande­planen för vård och omsorg på plats och dokumenterar besöket. Många av våra medlemmar har undrat över detta och inte känt sig sedda och viktiga under besöket. Nu kan vi föra vidare informationen.

Anna Friberg ­berättar att förvaltningen vill arbeta mer med medborgar­dialog och involvera pensionärsorganisationerna.
– Jag har gärna en stående inbjudan hit, säger hon.
– Det hedrar dig att du säger Malmöbo och inte brukare. Vi är Malmöbor som betalar för en tjänst. Själva ordet brukare upplevs som nedsättande av många, säger Anna-Stina Karlsson, ordförande i SPF (Sveriges Pensionärsförbund) Senior­erna Skånedistriktet.

Strax tar Daniel Olsson över för att berätta om olika sätt att rösta i valet 2026.
– En nyhet är att om man har en digital brevlåda får man i år inget röstkort skickat per post, utan det kommer digitalt i stället. Har man ingen digital brevlåda får man röstkortet utskickat som tidigare år med posten.
Han berättar också om möjligheterna att rösta med bud och ambulerande valmottagare om man inte har möjlighet att själv ta sig till vallokalen.

Pensionärsrådet börjar lida mot sitt slut och nästa möte är inplanerat till 25 augusti.
Efter mötet får Vi tillsammans en stund med de tre pensionärsorganisationernas representanter.
– Vi ska vara de äldres röst, men vi behöver kontakt med fler än de 15 000 som är med i våra organisationer. Många är isolerade och fall­er mellan stolarna, säger Susanne, PRO.
– Därför vill vi komma ut på Malmö stads mötesplatser för seniorer*. Då kan vi ­träffa Malmöbor utanför våra organisationer och fånga upp deras röster, säger ­Anna-Stina, SPF.

Alla tre menar att det är viktigt att pensionärsrådet blir inblandat tidigt i processer som handlar om till exempel stadsplanering, hjälpmedel och färdtjänst.
– Vi pressade hårt för att kollektivtrafiken i Malmö ska vara gratis från 70 års ålder och nu är det verklighet. För många Malmöbor hade det blivit en ekonomisk fråga att kunna ta sig ut till mötesplatser och aktiviteter, säger Susanne.
Ulla-Britt från SKPF fortsätter:
– Det finns två viktiga frågor framöver för oss. Den första är att antalet Malmöbor över 80 år kommer att öka markant. Var ska de bo och hur ska deras omsorg tryggas? Den andra är att ålderismen är utbredd i samhället. Man ser äldre som en belastning – som tärande, grå och gamla. Det vill vi ändra på genom att stärka människovärdet och synen på äldre.