Alla bär på en berättelse

Alla människor bär på berättelser. Det är utgångspunkten för "Berätta Mer", ett
projekt som drivs av Sensus studieförbund och riktar sig till seniorer i Skåne och Blekinge. Kärnan är små berättargrupper som träffas vid tre tillfällen. Inför träffarna väljer deltagarna tillsammans ett tema. Det kan vara ”Mitt största fiasko”, ”En plats jag älskar” eller ”Resan jag aldrig glömmer”.
– För oss är det inte så viktigt hur berättelsen berättas. Det viktiga är att människor får möjlighet att dela med sig och lyssna på varandra. Alla bär på erfarenheter och minnen som är värdefulla att lyfta fram, säger John Dunsö och Linus Kullving, projektledare för ”Berätta Mer”.

En träff varar i två timmar och kan hållas på exempelvis en mötesplats eller i en förenings­lokal. Gruppen börjar med att lära känna varandra och sedan går ordet runt. Var och en delar med sig av en cirka fem minuter lång berättelse medan resten av gruppen lyssnar. Efter det fikar man gott, sen består resten av tiden av ett öppet samtal där man har möjlighet att kommentera varandras berättelser.

Redan före första träffen har projektledarna pratat med deltagarna i telefon. Då får de veta mer om upplägget och kan fundera över vad de själva skulle vilja berätta.
Vilka berättelser som kommer fram beror på gruppen. Det kan handla om resor, matupplev­elser och lokalhistoria eller om skapande och konst. I Malmö finns gott om personliga berättelser knutna till olika delar av staden.
– Många Malmöbor har en varm relation till sin stad. Det finns otroligt många berättelser från till exempel Backarna, Limhamn och ­Rosengård. I de personliga minnena blir både platsens historia och människors egna erfarenheter levande.
Och det finns utrymme för annat än berättelser. Fika hör också till.
– Vi har fått önskemål om hembakade kakor och bullar, så vi hoppas kunna leva upp till förväntningarna.

För den som vill bevara eller arbeta vidare med sin berättelse finns i dag möjligheter som inte fanns för bara några år sedan. Därför får deltagarna under den tredje träffen en introduktion till enkla digitala verktyg och AI.
En muntlig berättelse kan spelas in och automatiskt omvandlas till text. Gamla fotografier kan göras skarpare eller färgläggas och användas tillsammans med ljud för att skapa en film. AI kan också hjälpa till att bearbeta en text så att den blir lättare för andra att läsa.
Tekniken kan dessutom göra berätt­andet mer tillgängligt. Den som exempelvis har svårt att se eller har värk i händerna kan använda rösten i stället för att skriva.
Men det finns inga krav på att använda tekniken. Den tredje träffen är frivillig och den som bara vill komma för samtalen och berättelserna kan göra det.

"Berätta Mer" vill också skapa möjligheter för seniorers erfarenheter att nå fler. Det skulle exempelvis kunna ske genom en utställning eller en berättardag på ett bibliotek eller kulturhus.
Men deltagaren bestämmer alltid själv om en berättelse ska lämna gruppen.
– Det är helt frivilligt att dela sin berättelse utanför gruppen. Det som berättas i berättargruppen stannar där.