De har knekt koden för kamratskap

När Malmöhusgardet står uppställda utanför Malmöhus slott är det lätt att fastna för kläderna. Här finns färgstarka dräkter, hillebarder, tvåhandssvärd och knektar som ser ut att ha klivit rakt ut ur en historisk målning.
Det är också ungefär så medlemmarna själva beskriver sin verksamhet: att ta ner tavlorna från väggarna och göra dem levande.
– Vi är en historisk förening som levandegör 1500-talets Malmö, berättar de.

Föreningen har funnits i 40 år och bygger sin historia kring Malmö år 1524, när staden var dansk och kungen krävde att beväpnade knektar skulle finnas på Malmöhus. Gardet som finns i dag består av ungefär 25 medlemmar. Ett dussintal brukar delta när det är dags för uppträdanden.
Men en vanlig måndagskväll är lite lugnare. Då träffas medlemmarna i sin lokal, går igenom kommande framträdanden, pratar om vad som hänt och planerar vem som ska bära vilket vapen och stå var. Förr tillverkades mycket på egen hand. Ringbrynjor byggdes ring för ring och svärd och hillebarder tillverkades av medlemmarna själva. Och så dricks det förstås kaffe.

Runt bordet sitter Alf Nordbergh, med knektnamnet Skäggfagre, vice ordförande och hövitsman. Ordförande och tvåhandssvärdsbärare Bengt Dahlwig – Styrvålt – och Jan Malmquist, Trofaste, rustmästare och gul knekt. Rolf Bengtsson är gul knekt och går under namnet Skåning.
Alla har haft olika vägar in i föreningen. Någon hade ett historieintresse redan från början, någon följde med en bekant och blev kvar. Men när frågan kommer om vad Malmöhusgardet betyder för dem personligen återkommer de till samma sak: gemenskapen och människorna
– Man får kompisar här helt enkelt. På en annan nivå än man hade på jobbet, säger Bengt.
Alf håller med. När man blir äldre är det inte alltid lika självklart att ha samma stora umgänge som i yngre dagar.
– Här har jag kompisar, säger han.
För Rolf började det med att en bekant tjatade på honom om att följa med.
– Jag var på ett möte och sedan blev jag fast. Vi gör mycket kul och det är bra kamratskap.

Genom åren har Malmöhusgardet hunnit med hundratals framträdanden. De har stått vakt på Malmöhus, marscherat genom staden och deltagit vid historiska arrangemang runt om i Sverige och utomlands. Och kanske är det där, på bussarna, marknaderna och de långa resorna tillsammans, som mycket av gemenskapen har vuxit fram.
– Sitter man tillsammans på en buss och åker runt i Sverige är det klart att man blir kompisar, konstaterar Jan.
Historieintresset behöver däremot inte finnas där från första början. Flera av medlemmarna berättar att intresset har vuxit med tiden.
– Man kan nästan inte låta bli att bli intresserad när man håller på med det här, säger de.

Idag vill Malmöhusgardet gärna bli fler. Många av medlemmarna har hunnit passera pensionsåldern och föreningen hoppas att nya personer ska hitta dit och hjälpa till att föra traditionen vidare.
För den som är nyfiken är tröskeln låg. Man behöver varken äga ett tvåhandssvärd eller sy upp en 1500-talsdräkt innan man kommer dit. Föreningen har kläder, vapen och utrustning att låna ut.
Medlemsavgiften är 100 kronor om året och gardet träffas på måndagar under terminerna. Och den som blir kvar får så småningom något som inte erbjuds i särskilt många föreningar: ett eget knektnamn. Detta sker efter cirka tre år, man blir då aktivt medlem och betalar ingen medlemsavgift längre.
Det kan bli Trofaste, Styrvålt, Skåning eller Skäggfagre. Vad framtidens knektar kommer att heta återstår att se. Men runt bordet på måndagskvällarna finns det definitivt plats för några till.