Dörren står alltid öppen

Snön vräker ner i Malmö och SMHI har gått ut med ännu en ­vädervarning. Men på RFSL:s seniorcafé strömmar värmen emot en. I två soffgrupper sitter cirka tio besökare och fikar tillsammans. Det första de säger när någon kommer in genom dörren är: ”Ta en kopp kaffe.” Idag är det rejält uppdukat med bröd, olika sorters pålägg, kakor och blåbärspaj.
– Vår medarbetare Talgat fixar fikat, men vi kan själva komplettera om vi vill, så utbudet kan variera. En dag köpte jag en tårta för jag trodde det var Evas, en annan besökares, födelsedag. Men det visade sig vara fel dag och hon var inte ens här, berättar Eva Haväng, som är en flitig besökare på seniorcaféet.

Seniorcaféet slog upp sina portar år 2019 efter att Socialstyrelsen hade aviserat att man kunde ansöka om anslag för att förebygga ofrivillig ensamhet. Claes Gylling, som då satt i RFSL-Malmös styrelse, tog sig an uppdraget och skickade in en ansökan. De lyckades få ett så pass bra anslag att de kunde ordna en mötesplats för hbtqi-personer i RFSL-Malmös lokaler.

– Många som kommer hit har kanske förlorat sin partner och har oftast inga barn eller barnbarn, och då är det här toppen. Grundtanken är att träffas och prata i en avslappnad miljö. Vi har till exempel ingen musik på i bakgrunden, berättar Claes.

De går också på olika aktiviteter tillsammans, som teater, museer och konstutställningar. Ibland åker de på utflykt ihop.

– Jag började komma hit när jag fick nervsmärta. Då satte jag som mål att komma ut och träffa folk. Det var kravlöst när jag hade ont och jag kände mig trygg som gay här, berättar Eva Haväng.

Benny Roths granne drog med honom till seniorcaféet.

– Det är jäkligt otrevligt här, skojar han. Skämt åsido, jag känner att jag är accepterad för den jag är här. Vi snackar lite skit ihop och sen gör vi saker tillsammans. Det fina är att vi tar hand om varandra. Om någon inte har varit här på ett tag, då ringer Claes och kollar, berättar han.

När någon ny kommer in genom dörren vänder sig alla dit och hälsar.

– Hej Gabi, trevligt att se dig igen. Det var längesen!

– Ja, det var sedan sist, svarar hon.

Paret Eva Ahlberg och Jeanette Öberg flyttade ner till Malmö från Stockholm för cirka ett år sedan. De var med i Golden Ladies där, så det föll sig naturligt att söka sig till RFSL:s seniorcafé.

– Det var ett sätt att få nya vänner och vi är här nästan varje vecka. Man kan bara sitta och prata.

Eva Ahlberg har också hittat till mötesplats Dammfrigården där hon spelar kort en gång i veckan.

Ulf Carlsten åker hela vägen från Trelleborg med tåget för att komma hit. Han är också suppleant i RFSL:s styrelse.

– Jag är 81 år och kom inte ut förrän jag var 77 år. Första killen som jag följde med hem träffade jag på det gamla stället när mötes­platsen var i andra lokaler. Så fick jag prova på det, berättar han.

Ulf har inte haft några bekymmer med att komma ut inför sina syskon och sin son. Men han berättar inte för alla att han är gay.

– Först när jag kom hit kändes det konstigt, men nu trivs jag bra här. Många har berättat för mig att det inte var så lätt att vara gay förr i tiden. Det är skönt att tiderna har förändrats, men tyvärr verkar det vara på tillbakagång nu.