Giulia Cenci

Giulia Cencis installation mondo seculare (2020) öppnar upp för tankar kring vad som hade varit kvar efter vår civilisations kollaps. Med skelettliknande skulpturer, gjorda av både naturliga och människoskapade material, dras tankarna till något som liknar efterlämningar av en arkeologisk utgrävning. Installationen ifrågasätter således människans relation till naturen, men lyfter även frågor om vår potentiella framtid.


Utställningen Shapeshiftersutforskar med konstens hjälp olika idéer om framtiden och hur vi kan förhålla oss till de förändringar som pågår runt omkring oss.Hur förhåller du dig till detta i dina konstverk?

Det relaterar till mina konstverk på många sätt, dels som ett inneboende värde i verket i sig, som alltid först formas och modelleras under skapandeprocessen där den avsedda meningen skiljer sig åt från tid till tid, generation till generation och person till person. Men också i relation till mitt arbete och min process, på grund av den ständiga föränderligheten som jag använder mig av rent konkret i mina verk. Jag föreställer mig subjektens utvecklingspotential, hur de kan förfalla och luckras upp för att ta en ny form i ett nytt liv. Jag försöker använda mig av naturliga och konstgjorda processer som man kan se i vår tid, processer som människan tenderar att vilja påskynda.

Hur skulle du vilja beskriva din process?

Trots att jag använder mig av olika källor (från naturliga till syntetiska, från befintliga funna objekt, till material som behöver formas som lera och damm) är kombinationen och hybridiseringen av de olika elementen det viktigaste i min process: varje objekt, varje fragment ska endast vara en liten del av ett större verk, och den slutgiltiga formen av installationen eller skulpturen, ska visa denna typ av kompromiss, denna ympning. På grund av detta verkar konstverket aldrig flytande, utan mer invecklat, och jag antar att det är effekten av att arbeta med vårt samtida samhälles och habitats restmaterial.

Vad tänker du på när du hör ordet Shapeshifters? Kan du länka det till ditt konstnärskap?

Jag tänker på en viktig aspekt av vår era, en era där det blivit svårtatt definiera och kategorisera saker som vi tog för givet: till exempel har naturens innebörd, som vi trodde var oförorenad och distanserad från oss människor, har nu förändrats och skadats av mänsklig aktivitet. Det har gjort oss medvetna om det faktum att vi inte är främlingar för naturen, att vi inte är så speciella, och att våra handlingar djupt påverkar dess rytmer, och detta i en större uträckning än vad andra arter gör. Vi har insett att denna dramatiska förändring som vår planet upplever just nu inte bara kommer att skada jorden och andra arter utan även vår art. Vi befinner oss i en tid där vi på djupet omprövar bilden av vår artoch det sammanhang som vi lever i, och trots den långsamma inverkan som detta har på politik och affärsverksamheter, har vår tid redan omformat vårt sätt att vara och att handla. Det är synligt även inom konsten.

Giulia Cenci är född 1988 och verkar i Amsterdam och Toscana. Hennes verk mondo seculare(2020) går att se i utställningen Shapeshifterspå Malmö Konstmuseum fram tills den 9 augusti. Verken har generösts lånats ut av SpazioA.