Katja Larsson
I ett samtal med konstmuseets praktikant Olivia Denkiewicz berättar konstnären Katja Larsson om sin fotoserie Between Pearl and Petroleum (2016-2018) som visas i utställningen Shapeshifters. Verket består av en rad märkliga oidentifierbara föremål med kopplingar till förändringsprocessen mellan fossil, kol, och olja.
UtställningenShapeshiftersutforskar med konstens hjälp olika föreställningar om framtiden och de förändringar som pågår runt omkring oss. Kan du berätta lite om hur du förhåller dig till detta i dina verk?
Tankar kring förändring finns genomgående i mina verk. Vi lever i en värld där saker och ting konstant byter skepnad, där plast blir till sten och fossiler blir till olja. Ur ett vetenskapligt perspektiv har vi all anledning att vara oroliga över en planet i förändring. Som konstnär har jag dock möjlighet att ge uttryck för denna skiftande materialitet på ett lekfullt vis. För mig har insikter kring materiell entropi och förvandling gjort att jag ser världen på nya sätt. Ett slags “Tänk om…?”. Tänk om den klippa du sitter på plötsligt mjuknar och förvandlas till gummi. Tänk om bildäck blir till sten, som staplas till kolonner och bildar nya tempel. Jag använder mig av olika konstnärliga gester och processer för att förvandla objekt från vår verklighet till något nytt och hittills okänt, som skulle kunna höra framtiden till. Mitt arbete består i att skapa nya myter, där dessa förändrade objekt står i centrum av berättelsen.
Kan du berätta lite om hur serien Between Pearl and Petroleumtillkom?
Jag fascineras av oljan som koncept. På ett ögonblick lyckas vi bränna miljontals år av sammanpressning och förvandling. Författaren Peter Adolphsen beskriver förloppet på ett hjärtskärande vis i boken Machine, där en förhistorisk Eohippus snubblar och faller ned i en sjö, förkolnas, utvinns till olja, förbränns och andas in. Inspirerad av denna historia ville jag skapa nya objekt som kunde befinna sig någonstans i detta skede, mellan organism och avgasrör. Originalobjekten har hämtats från både det organiska och det maskinella, förvandlats genom avgjutningsmetoder och sedan fotograferats svävande mot en djup svärta. De presenteras i lutande ramar, likt kuriosakabinett på ett naturhistoriskt museum.
Dina verk förkroppsligar tanken på en Shapeshifter om man ser till hur du fångar olika förvandlingsprocesser. Vad tänker du på när du hör ordet Shapeshifters? Och hur skulle du koppla det till din konst?
Ordet Shapeshifters får mig att tänka på förvandling, metamorfos och förklädnad. Jag ser en Shapeshifter som ombytlig och anpassningsbar, en varelse med en egen agenda och stark överlevnadsinstinkt. Mitt konstnärskap handlar om att låta saker byta skepnad genom konstnärliga förvandlingsprocesser. Jag tänker ofta på detta skepnadsbyte som en slags alkemi eller förädling. Syftet är att skapa nya berättelser, utan början och slut men där odefinierbara, ofta oigenkännliga objekt får tala för sig själva. Kanske på ett eget språk som vi inte förstår. Ett språk bestående av material, texturer och färger istället för bokstäver och ord.
Katja Larsson är född 1987 och bor i London. Hennes verk kan ses på Malmö Konstmuseum till den 9 augusti. Två av verken i serien finns numera i Malmö Konstmuseums samling. Övriga delar har generöst lånats ut av privata samlare.