Utställningen Shapeshiftersutforskar med konstens hjälp olika idéer om framtiden och hur vi kan förhålla oss till de förändringar som pågår runt omkring oss. Hur skulle du beskriva att du förhåller dig till detta?

Jag är bekymrad över människans relation till naturen, eller rättare sagt vår brist på insikt och förståelse av att vi i själva verket är ”natur”. Kostymerna är spegling av vårt klumpiga sätt att närma oss "naturen" som vi upplever oss så separerade från. Bjerg kom til migär tillverkad av brons, stengods och textil och är en tvetydig dräkt. Om vi tar på oss den kommer vi att se mer "bergaktiga" ut, vi kommer också att bli långsammare och orörligare. På så sätt kan människokroppen i kostymen ändra form och närma sig ett berg-liknande tillstånd. Titeln Bjerg kom till mig är samtidigt en omöjlig order som visar på människans krav på naturen, om att den ska vara tillför oss. Vi måste förändra vår inställning till planeten och det biosystem vi är en del av i framtiden och se oss själva som en del av ett kretslopp.

Af vand er vi kommetär på samma vis en kostym som har referenser till att skifta kroppsform. Dräkten ger den mänskliga kroppen en möjlighet att uppehålla sig i vatten. Jag ser en person framför mig, i en skogsjö till exempel. Sittande i badringskostymen och klädd i handskar med simhud, sjöstövlar och ull-kappa med gälar paddlar människan långsamt genom vattnet. Det är ett sätt att skapa kontakt med elementet, men samtidigt ett klumpigt och fåfängt närmande – i grunden så idiotiskt att bara en människa kan komma på det.

Verkens titlar har referenser till religiösa tankesätt men är omskrivna för att skapa nya betydelser. Af vand ervikommetanspelar på bibeltexten (1:Mos. 3:19:) ”Av jord är du kommen, av jord ska du åter bli” och Bjerg kom til migpåminner om ordspråket ”Om inte berget kommer till Muhammed får Muhammed komma till berget” som för första gången nämns i Francis Bacons Essäerfrån1625. Kan du utveckla tanken bakom ditt val att använda dig av dessa referenser?

Naturen och universum är ju ett mysterium som vi genom tiderna har försökt att förklara med olika skapelseberättelser och mytologiska historier. I vår del av världen är det kulturella arvet från den kristna mytologin väsentligt för att förstå vår relation till naturen. I Bibeln är människan beskriven som högst i hierarkin av djur – människan namnger djuren – och jorden som universums mittpunkt. Jag tror att det frambringar en känsla av att vi som människor är upphöjda över vår omgivning. Om vi ska samexistera på planeten på ett mer hållbart sätt måste vi ge upp den föreställningen. Det är intressanta rörelser på gång som bland annat kräver att naturen ska få juridiska rättigheter. Även om det fortfarande är ett sätt att inordna naturen i system och kategorier vi människor kommit på, kan det kanske vara ett nödvändigt redskap för att möta våra förluster likvärdigt.

Kan du beskriva hur ditt arbetssätt ser ut?

Arbetet uppstod av ett intresse att skapa en ny position för människan i relation till den natur som vi håller på att förstöra. Därifrån experimenterade jag med olika material. I den här processen var det rimligast att använda brons och stengods tillsammans med PVC och andra former av plast, eftersom de materialen i grund och botten kommer från det som vi kallar "natur". Jag vill gärna ifrågasätta skillnaden vi gör mellan "det naturliga" och "det onaturliga". På vägen till en mer hållbar samexistens med djur, växter och material på planeten behöver vi en annan förståelse av vår omgivning.

En Shapeshifter i mytologin är en figur som kan ändra både form och egenskaper, en metamorf process som ger upphov till en ny varelse och ett nytt varande. Hur ser du på det i förhållande till ditt konstnärskap?

Att förändra en form är centralt i min konstnärliga praxis. Jag arbetar ofta med kostymer eller "proteser" som kan komplettera, begränsa eller omforma människokroppen. Jag gillar att arbeta med "imaginära kroppar". I mina skulpturer finns det ofta "plats för en kropp", man kompletterar i fantasin skulpturen med något kroppsligt. När man ser ett klädesplagg börjar man tänka på hur det skulle kännas på kroppen, vad formen skulle göra med mig om jag tar på mig plagget, eller hur dräkten skulle förändras om den fylls med en kropp. Dessa tankar gillar jag att leka med i mina verk.

Hannah Toticki Anbert är född 1984 och är verksam i Köpenhamn. Hennes verk Bjerg kom till mig(2020), Av vandt er vi kommet(2020) och Touch Screen Protection Rings(2019) visas fram till den 9 augusti.

Foto: Elisabeth Christiansen och Helene Toresdotter