Lagstiftning
Barnrättsperspektivet inklusive barnkonventionen
Alla barn i Sverige har samma lagstadgade rättigheter och lika värde oavsett ursprung. Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Det innebär att all offentlig verksamhet ska genomsyras av ett barnrättsperspektiv. Flera artiklar i konventionen rör rättigheter som kan vara begränsade eller fråntagna barn som lever i en hederskontext. Det gäller bland annat rätten till utbildning, fritid, privatliv, rätten till hälsa och skydd mot skadliga sedvänjor, rätt att älska vem man vill och skyddas mot alla former av våld och övergrepp. Barnkonventionen är en grund i familjecentralens arbete, och i uppdraget ingår att främja en trygg anknytning, gynnsam fysisk, psykisk och social utveckling för barnets rätt till utveckling av sin fulla förmåga. Barn har också rätt att komma till tals, bli lyssnade på och påverka i beslut som rör dem, och alla beslut ska fattas utifrån barnets bästa.
Rättighetsperspektivet inklusive FNs konvention om mänskliga rättigheter
De mänskliga rättigheterna är universella och gäller alla, oavsett härkomst, kultur eller specifik situation. En grundläggande rättighet är att få leva ett liv fritt från våld. Våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck ses som en allvarlig kränkning mot de mänskliga rättigheterna. Våld mot kvinnor ses därtill som ett allvarligt samhällsproblem som kräver både förebyggande arbete och omfattande stödåtgärder till kvinnor och barn som utsätts.
Hedersförtryck – Brottsbalken 4 kapitlet §4e
Sedan hedersförtryck blev en egen lag den 1 juni 2022, blir det särskilt angeläget att uppmärksamma det sociala våldet. Det är straffbart att upprepat begå vissa brottsliga handlingar mot en person med hedersmotiv där handlingarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Det kan till exempel handla om kontroll och begränsningar av någons umgänge, relationer, fritid, aktiviteter, skolgång, klädsel.
Barnfridsbrott – Brottsbalken 4 kapitlet §3
Det är straffbart att låta barn bevittna (kan räcka med att barnet hör) vålds-, frids- och sexualbrott i nära relation. Det gäller även barn som bevittnat att ett syskon blir utsatt och utövaren av våldet kan misstänkas för barnfridsbrott.
Barnäktenskapsbrott – Brottsbalken 4 kapitlet §4c
Barnäktenskapsbrott innebär att det är straffbart att förmå eller tillåta ett barn under 18 år att ingå ett äktenskap eller äktenskapsliknande förbindelse. Det gäller även om den som begår gärningen har varit oaktsam bekräftande att barnet inte fyllt 18 år. Med barnäktenskap avses alla typer av så kallade äktenskapliga förbindelser, inklusive traditionella, kulturella, religiösa överenskommelser som inte registreras enligt svensk lag. Att vara bortlovad eller förlovad kan också räknas som äktenskaplig förbindelse i vissa fall. Detta kan juridiskt också anses vara planering av barnäktenskap, vilket också är ett brott (paragraf). Barnäktenskap är olagligt även om barnet själv samtycker till det, och även om brottet har begåtts i ett land utanför Sverige där traditionen är laglig, så länge barnet och förövaren vid tidpunkten hade en koppling till Sverige.
Tvångsäktenskap och vilseledande till äktenskapsresa – Brottsbalken 4 kapitlet §4c och 4d
Det är olagligt att utsätta vuxna personer för tvångsäktenskap och vilseledande till äktenskapsresa, att lura någon till ett annat land där hen har svårt att undkomma ett planerat bröllop. Tvångsäktenskap omfattar även att utnyttja någons utsatta belägenhet, till exempel då ett vuxet barn är beroende av sin förälder eller att det utnyttjas att en person har en intellektuell funktionsvariation. Liksom barnäktenskap så omfattar denna lag alla typer av äktenskapsliknande förbindelser, inklusive traditionella, kulturella och religiösa överenskommelser som inte registreras enligt svensk lag. Detta gäller oavsett om brottet ägt rum i Sverige eller i ett annat land så länge som den utsatta personen och förövaren har en anknytning till Sverige.
Könsstympning
Könsstympning är förbjudet i Sverige enligt lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Lagen är tillämpbar även om ingreppet genomförts utanför Sverige om den utsatta hade en koppling till Sverige vid tidpunkten. Det gäller oberoende av om ingreppet är lagligt i landet det utförts i samt om det utförs av någon annan är föräldrarna
Sidan senast uppdaterad: