Söderkulla

Bostadsområdet Söderkulla byggdes på 1960-talet och är uppdelat i områdena Västra och Östra Söderkulla.

Flerbostadshus och småskalig bebyggelse

Huvuddelen av områdena domineras av storskalig flerbostadsbebyggelse, men i nordligaste delarna av såväl Västra som Östra Söderkulla finns mindre områden med småskalig och lägre bostadsbebyggelse.

Västra Söderkulla avgränsas av Lövsångaregatan, Trelleborgsvägen, Inre Ringvägen och mot öster avgränsar Munkhättegatan området mot Östra Söderkulla. Östra Söderkulla är ett mindre område och gränsar mot Inre Ringvägen och delområdena Nydala och Hermodsdal.

Byggdes på odlingsmark

Innan Söderkullaområdet på 1960-talet blev ett tätbebyggt bostadsområde dominerades det av odlingsmark till ett antal gårdar i Fosie by. Enligt skånska rekognosceringskartan från 1810-talet hade fyra gårdar som flyttats ut från Fosies bykärna vid enskiftet några år tidigare fått sin bebyggelse inom nuvarande Söderkullaområdet. I övrigt dominerades området av åkermark och korsades av några vägsträckningar från Fosie by som låg åt sydöst. I Östra Söderkullas gräns åt öster fanns då en allékantad väg.

Gårdar och hus i början av 1900-talet

Ungefär hundra år senare fanns enligt häradsekonomiska kartan tre lite större gårdar i området. Haga och Mariedal var namnen på de största. Flera hus med endast liten tillhörande mark fanns främst i områdets östra del. Allén utmed vägen i områdets gräns åt öster fanns ännu kvar. Västra Söderkullas gräns åt norr sträcker sig i den gamla bygränsen mellan Fosies och Hindbys marker.

Miljonprogram på 60-talet

Redan på 1940-talet fanns låg och tät bebyggelse i nordöstra delen av såväl Västra som Östra Söderkulla. Fram till 1960 hade ganska mycket bebyggelse även uppförts i centrala delen av Västra Söderkulla. Vid denna tid startade utbyggnaden av storskalig flervåningsbebyggelse i området, delvis som en del av det så kallade miljonprogrammet. Cirka tio år senare var områdena tätbebyggda med höghus. Inför utbyggnaden med högre bebyggelse hade den tidigare existerande lägre bebyggelsen i centrala delen av Västra Söderkulla tagits bort.

Bebyggelsen idag

Flerbostadsbebyggelsen i Söderkulla är ganska varierad med omväxlande höga och låga längor. Husen är relativt fritt grupperade i varierande riktningar kring gröna gårdsplaner. I den södra delen är stadsplanen mer strikt med flertalet hus parallellt ställda eller grupperade kring rektangulära gårdar.

Husens fasader i området består av antingen tegel i gula eller röda kulörer, eller betongelement. Bebyggelsen består av 8-, 4-, 5-, 3-, och 2-våningshus samt atriumhus. Ett 13-våningshus med loftgångar sticker upp som ett landmärke och husets, vilket kallas "Trettan". Konstverket "Evigt gyllne sol densamma" (skulptör Rune Karlzon) är en viktig utsmyckning.

Västra Söderkulla

I Västra Söderkulla finns två parker; Söderkullaparken i norr och Fosietorpsparken i sydväst. Karakteristiskt för Västra Söderkulla är att området delvis saknar trafikseparering. Delar av området är tillgängligt för genomgående biltrafik vilket ger en karaktär av traditionell stadsbebyggelse, något som förstärks av att flera hus ligger parallellt med gatorna. I norra delen av Västra Söderkulla ligger grundskolan Söderkullaskolan.

Östra Söderkulla

Östra Söderkulla är mindre och består av ett tiotal flerbostadshus. Husen ligger vinkelrätt mot varandra, låghus i öst-västlig riktning och höghus i nord-sydlig. Området får sin karaktär av den i huvudsak öppna och tämligen glesa strukturen och husens geometriskt enkla volymer.

Från barnrikt till hög medelålder

Söderkullaområdet bebyggdes av bostadsbolaget HSB och består i huvudsak av bostadsrätter. För en fyrarumslägenhet på Tornfalksgatan fick man 1970 betala en insats på runt 28 000 kronor. Månadsavgiften var då — 405 kronor! När området var utbyggt bodde cirka 6800 personer i Västra Söderkulla. Trettio år senare var invånarantalet nere på 4200 personer i samma område. Under sin tidiga historia var området mycket barnrikt, men nu är däremot medelåldern hög.

Stora grönytor

Det var kanske inte några större skogsdungar barnen lekte i när bostadsområdet var ungt, men grönytorna var stora och lekplatserna nya och fina. I mitten på 1970-talet hade buskar och träd börjat växa till sig och gav det annars ganska kantiga och rätlinjiga området lite mjukare former. Hit flyttade många barnfamiljer. Det var till stor del den tidens arbetarklass som ofta hade sparat ihop till insatsen för lägenheten. Skola, post, bank, affärer fanns i området på 1970-talet. Nu har serviceinrättningarna bytt skepnad; i stället för post och bank finns pizzeria och South Hill sandwich & greens.

Den lokala handbollsklubben Dalhems IF fostrade många elitspelare. Landslagsmålvakten Mats Olsson som blev världsmästare var en av dem. Idrott var en vanlig fritidssysselsättning och spontanfotboll förekom ofta på gräsmattor och gårdar. De underjordiska garagen i området var moderna för sin tid. Bara låg och lätt växtlighet kunde planteras ovanpå dem. På vintern sprutade företagsamma föräldrar vatten ovanpå dessa garage, där det fanns landhockeyplaner. När vattnet hade frusit åkte barnen skridsko.

Inhägnade gårdar

I dagens Söderkulla har några bostadsrättsföreningar börjat hägna in sina områden med staket och stängda grindar. De tidigare så öppna ytorna har blivit mera begränsade. Det kan upplevas som trist och som besökare kan man undra hur det står till med barnens springande mellan gårdarna idag. Finns några aktiviteter i källarlokalerna i området kvar? Hur som helst begränsar staket och grindar rörligheten i ett område.