Malmö hamn
Malmö hamn vid 1820-talets mitt. Bild av Georg Henric Flensburg.
Utan hamn kunde inte Malmö och dess industri växa. Med tiden blev hamnen allt större och staden kom allt längre från kusten. Nu söker staden åter närhet till havet.
Från brygga till hamn
Redan på medeltiden fanns det enklare träbryggor och stenbankar från stranden vid nuvarande Norra Vallgatan. Dessa tjänade som landstigningsplatser och vågskydd. Malmös ställning i det danska riket byggde på handelsförbindelser med framförallt Köpenhamn och Lübeck.
Stapelstad
På 1650-talet fanns en 150 meter lång ”bro”. När Skåne blev svenskt 1658 utsågs Malmö till en stapelstad, det vill säga en stad med tullkammare och rätt att bedriva utrikeshandel och sjöfart. Behovet av en riktig hamn ökade, men det skulle dröja ett bra tag innan något gjordes åt saken.
Hamnbygget startade
Framme vid 1770-talet var bryggan i ett bedrövligt skick. Något behövdes göras. Ett förslag på en ny hamn utarbetades. En hamndirektion tillsattes med handelsmannen Frans Suell som drivande kraft.
I ett första led byggdes en nästan 400 meter lång vågbrytare väster om bryggan. Därmed fick man en liten hamn, belägen ungefär vid Bagers plats. Åren 1784-85 ersattes bryggan med en längre kaj som kom att utgöra grunden för den framväxande Skeppsbron.
Hårt kroppsarbete
Arbetet med att bygga hamnen utfördes med hjälp av primitiva maskiner och den hårda sjöbottnen upparbetades med spadar och hackor till ett djup av en och en halv meter. Det var ett mycket hårt kroppsarbete. Sakta och stegvis fortgick utbyggnaden av hamnen under hela 1800-talet.
Militära krafter bidrog till fortsatt muddring. Och tidvis användes både skånska fångar och ryska krigsfångar till arbetet. År 1826 anskaffades mudderpråmen Sjöhästen, driven av sex hästar. Med en ännu modernare och ångdriven mudderpråm nåddes ett vattendjup på drygt fyra meter.
Hamnen avbildad 1843. Hjälmarebron till vänster samt garnisonssjukhuset med högvakten och bakom den gamla tullkammaren till höger. Litografi av CC Dahlberg. Foto: © Vladimira Tabáková / Malmö museum
Hamnområdet ca 1865-1870, med segelbåtar och gamla Stadsvågen. Hamnsmedjan och Materialboden. Foto: Carl de Shàrengrad / Malmö museum
Varma och kalla bad
Framme på 1870-talet hade bebyggelsen längs den östra kajen (Skeppsbron) tagit fart. Nu fanns där förutom tågstationen ett tullvaktkontor med tullvisitationshus och en ångbåtsexpedition, ett packhus och utställningslokal för gödboskap och lantmannaprodukter. Längst ut på kajen låg Malmös första varmbadhus med tillhörande kallbadhus.
Varmbadet längst ut i östra hamnen, före 1878. Bakom badet kommer Nyhamnen senare att byggas. Foto: Carl de Shàrengrad / Malmö museum
Tio år senare har östra delen av hamnen vuxit ytterligare. En ångfärjesstation tillkom 1895. Även Navigationsskolan (1884) och Lotsstationen (1874) tillkom, liksom den nya tullkammaren, idag mer känd som Malmö börshus.
Strandpaviljongen med mat och dryck
Lagom till den stora Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896 var i stort sett hela Östra Kajgatan (i dag Skeppsbron) bebyggd med kontors- och bostadshus. Längst ut i östra hamnen tronade den magnifika Strandpaviljongen. På paviljongen kunde man sommartid blicka ut över havet, båttrafiken och Köpenhamn, samt äta och dricka till musikunderhållning av en italiensk solistorkester eller något musicerande kapell.
Strandpaviljongen dit man åkte med två små hamnfärjor. Cirka 1910. Foto: Viktor Roikjer / Malmö museum
Industri i Västra hamnen
Den västra delen av hamnen hade mer karaktär av industriområde. Där låg Stora Valskvarnen och inte minst Kockums varv. Nuvarande universitetsholmen bestod i huvudsak av lagerutrymme för kol och längst ute i västra hamnen låg stadens oljedepåer. Närmare staden låg hamnförvaltningens lokaler samt Västra stationen (tåg till Ystad och Falsterbo), och Malmö-Limhamns station för tåget till Limhamn.
Vy över västra hamnen. Diverse kollager till vänster, Stora Valskvarnen rakt fram och Kockums varv till höger. Foto: Carl de Shàrengrad / Albert Wilhelm Rahmn / Malmö museum
Hamnvyer från Malmö fyr 1896. Bildsvit av Lina John.
Hamnen växer
Vid sekelskiftet 1900 hade hamnen nått sin maximala kapacitet. En ny hamn skulle byggas, öster om den gamla. Den 30 maj 1903 invigdes Nyhamnen av kung Oscar II och öppnades för trafik. Dit förlades nu en stor del av den reguljära fartygstrafiken med europeiska hamnar medan färjetrafiken till Köpenhamn låg kvar vid Skeppsbron. Här inrättade man även stadens kommunala slakthus.
Nästa steg i utbyggnaden av hamnen inleddes under brinnande världskrig. Industrihamnen invigdes 1915 och Frihamnen två år senare.
Inre fyren och Smörkontrollen 1974. Foto: © Håkan Myrhagen / Malmö museum
Vad hände sen?
Strandpaviljongen revs och ersattes på 1950-talet med Hamnpaviljongen som även den har somnat in som etablissemang. Navigationsskolan fick nya lokaler på Citadellsvägen och den vackra byggnaden revs till förmån för ett parkeringshus.
Nattklubb och börshus
Det kommunala slakthuset på Carlsgatan, som var i tjänst så sent som 1969, förvandlades senare till nattklubb. Det gamla tullhuset blev ”börshus” på 1980-talet.
Köpenhamnsbåtarna försvinner
Köpenhamnsbåtarna togs ur trafik en efter en. 1980 gick M/S Ørnen sin sista tur. SJ:s tågfärja M/S Malmöhus togs ur trafik 1986. Den sista flygbåten lade ut siste april 2002.
Hamnen flyttar österut
Med åren har hamnens traditionella trafik, småindustri och lager flyttat allt längre österut i senare tillkomma hamnområden (idag Mellersta, Östra och Norra hamnarna).
Gamla hamnarna blir bostäder
När Kockums försvann från Västra hamnen bäddade det för nya möjligheter för stad och invånare att åter söka sig till havet. På tur står nu gamla Nyhamnen att bli bostadsområde.