Kalkbrottet

Limhamns kalkbrott är en unik plats i Malmö. Området är ett resultat av den industriella brytningen av kalk för tillverkning av cement.

I Hyllie bys markområde, i dagens Limhamn, finns ett stort, öppet kalkbrott där det inte längre bryts kalk. Brottet är 1300 meter långt, 800 meter brett och ca 65 meter djupt. Runt brottet växer tätorten med nya bostadsområden och brottet, som numera utgör ett naturreservat, hamnar därmed i ett nytt sammanhang.

Brottet kan ses som en kulturhistoriskt värdefull industrilämning som givit Limhamn och dess befolkning en del av dess identitet, och har präglat orten under mer än ett århundrade.

Kalkbrottets historia börjar redan på 1600-talet

Dagbrottet i Limhamn invigdes år 1866, men kalkbrytning hade förekommit i Hyllie och vid Limhamn åtminstone sedan 1600-talet. Man bröt kalksten som brändes i kalkugn för att kunna tillverkad murbruk och puts. I den äldsta bevarade lantmäterikartan över Hyllie by från 1660 redovisas Limhamn som en byggnad vid Öresund i bymarkens nordvästra del. Markområdet kring Limhamn redovisas som betesmark med många gropar där man tidigare hade grävt upp kalksten. Området kan ses som det nuvarande kalkbrottets föregångare. Idag är området vid det gamla Limhamnsbruket sedan länge bebyggt och utgör en central del av Limhamn.

Kalkbrytningen

Brytningen av kalksten skedde till en början för hand och var ett tungt och riskfyllt arbete. Stenen skyfflades för hand upp i vagnar som drogs av hästar på en enkelspårig järnväg som invigdes 1874. Från år 1883 användes ånglok i stället för hästar för att dra vagnarna. En bit in på 1900-talet effektiviserades arbetet och man började i stället använda dynamit och maskiner. Då ersattes ett helt manårs slit med grävskopornas kraft och plötsligt utfördes samma arbete på bara en dag.

Kalkbrottet var en dammig och bullrig plats så för att blidka klagande grannar, byggdes till slut en två kilometer lång tunnel där kalken fraktades på band från kalkbrottet till cementfabriken som låg vid Limhamns hamn. Tunneln invigdes av Tage Erlander 1968, men inte mer än 10 år senare upphörde cementtillverkningen och därmed också behovet av tunneln. Den sista sprängningen gjordes i slutet på 1980-talet. Däremot bröts det kalk på andra sätt under ytterligare några år innan verksamheten slutade helt.

Limhamnskungen

Bolagsdisponenten R F Berg, som bildade Annetorps Kalkbruks AB år 1874, kom att få stor betydelse för utvecklingen av kalkbrottet och svensk cementindustri. Han var också mycket uppskattad för sitt sociala engagemang och gick under namnen Limhamnskungen och Cement-Jesus. Redan från bolagets start erbjöd nämligen bolaget sina anställda och deras familjer fri läkarvård och fri medicin. År 1888 tecknades också en försäkring för alla bolagets arbetare, där 1000 kr utgick vid dödsfall eller invaliditet. Arbetarna betalade en försäkringsavgift på 1 öre per dagsverke.

Pallarna

Den sprängteknik som användes har format brottet så att den består av platåer, så kallade pallar, med 20 meter höga och lodräta väggar. Dynamiten var mycket effektiv men dyr, så dyr att sprängarna fick avdrag på lönen motsvarande hur mycket dynamit de använt för att de inte skulle slösa med det. Många Malmöbor har vittnat om de höga smällarna som hördes över hela staden från kalkbrottet. Innan dynamiten kom i bruk, användes krut för sprängning.

Efterarbetet med kalken

Den ännu befintliga Krosshallen kom till 1968 och var platsen där den första sorteringen gjordes. Kalken var mjuk och förorenad av både flinta och kiselkalk och för att sortera bort detta krävdes ett vant och noggrant öga. Man drog upp stenen till ett sorteringsverk i markplanet. Eftersortering gjordes däremot vid cementfabriken där man också hade kvinnliga anställda som arbetade vid ett löpande band som i folkmun kallades för Gummabandet.

Den sista brytningen skedde 1994

Kalkbrottet har under sin historia drivits av en rad olika bolag, såsom Annetorps Kalkbruk, Förenade Kalkbrotten, Skånska Cement och Scancem. Den sista brytningen av kalk i brottet gjordes 1994. Många människor i trakten har varit delaktiga i kalkbrytningen och cementtillverkningen på olika sätt under lång tid.

Huvudkontoret omvandlat till bostäder

Norr om brottet ligger det år 1978 uppförda huvudkontoret till cementkoncernen Euroc. Byggnaden uppfördes i postmodernistisk stil och är ritad av arkitekten Sten Samuelsson. Materialet i byggnaden är givetvis betong. På 2010-talet omvandlades kontoret till bostäder.

Kalkbrottet idag

Sedan årsskiftet 2010-2011 är Limhamns kalkbrott ett kommunalt naturreservat. Det är gatukontoret som förvaltar naturreservatet. Det arrangeras olika typer av guidade turer för både vuxna och barn.