Kockums

Kockums kommer till Malmö

En släktgren av Kockum etablerade sig i Malmö på 1700-talet. De var sämskmakare, stadens ledande tillverkade av fint skinn. År 1801 gifte sig Lorens Kockum med Frans Suells dotter. Parets son Frans Henrik Kockum kom efter faders död att förfoga över Suells tobaksfabrik. Det skulle snart visa sig att Frans Henrik Kockum hade sinne för affärer.

Moderniserade tillverkningen

Frans Henrik Kockum såg en potential i den gamla tobaksfabriken som låg vid Kockska huset där han också hade sin bostad. Han förbättrade och moderniserade tillverkningen. Liksom på Frans Suells dagar bidrog barnarbete till lönsamheten. Med tiden blev fabriken en av de ledande i landet.

Gjuteri i förstaden

Med stärkta finanser kunde Frans Henrik Kockum år 1840 starta ett gjuteri med mekanisk verkstad i Södra Förstaden. Den låg där Davidshallstorg ligger idag. Inledningsvis tillverkades bland annat lantbruksredskap, spisar och ugnar. Verksamheten växte och från 1850 konstruerade man även järnvägsvagnar. När gjuteriet blev aktiebolag 1866 sysselsatte man en arbetsstyrka på drygt 300 anställda. Många av arbetarna hade sina bostäder i arbetarstadsdelen Lugnet – som ägdes av Kockum.

Ägde Stadt Hamburg

Frans Henrik Kockum hade fler verksamheter än som går att räkna upp här. Han köpte gjuterier, kopparverk, gruvor och valsverk uppåt land. Genom arv ägde han Lomma tegelfabrik (som under nya ägare utvecklades till Skånska Cement). Han ägde fabriker i Finland, Ungern och Norge. I Malmö drev han en kort tid nöjesetablissemanget Stadt Hamburg. Men han var också inblandad i gasbolaget, bomullsspinneriet, ångbåtsbolaget, ångkvarnen och drev både en tändsticksfabrik och en porslinsfabrik.

Hamnen lockade

Frans Henrik Kockum satt också i Hamnstyrelsen. Han var ju trots allt dotterson till Frans Suell, hamnens grundare. Styrelsen riktade blickarna mot den västra sidan av hamnen. Där låg sedan 1857 stadens torrdocka som Kockum tog över. År 1870 grundade han på platsen ett skeppsvarv. Första fartyget som byggdes var lastångaren S/S Tage Sylvan.

En ombildning av bolagen med en bredare ekonomisk bas markerade slutet på Frans Henrik Kockums tid. Två år senare var han död. Samma år avled även sonen Gottfried Kockum, den tänkta arvtagaren. Istället fick sönerna Lorens och Frans Henrik Kockum (den yngre) träda fram.

Svåra tider

Den kommande tiden blev dock svår för bolaget. Efter nya strukturomvandlingar lämnades den mekaniska verkstaden i Södra Förstaden år 1913. Tillverkningen av fartyg, järnvägsvagnar och broar koncentrerades nu till varvet, medan Kockums Jernverk i Blekinge specialiserade sig på stål, stålprodukter, galvanisering och emaljerade varor.

Godare tider efter kriget

Varvsrörelsen expanderade kraftigt under mellankrigstiden. Ökade gjorde också det landområde som industrin kräver. Efter andra världskriget och efterkrigstiden växte varvet till ett av de största i världen med en inriktning framför allt på stora lastfartyg. Kockums varv hade nu också en central plats i Malmö – inte minst som stadens största och mest betydande arbetsplats. Ett stående inslag var det lämmeltåg av cyklande varvsanställda som fyllde stadens gator när fabriksvisslan ljöd.

Lönsamhetsproblem

Tillväxten fortsatte fram till mitten av 1970-talet. I samband med konjunkturnedgången såldes eller avvecklades delar av tillverkningen av maskiner och utrustning, och koncentrerades till varvsrörelsen. Då lönsamhetsproblem fortsatte tog statliga Svenska Varv AB över Kockums år 1979. Den civila fartygsproduktionen lades ner och därefter inriktade man sig på militära fartyg.

Kranens uppgång och fall

Kockumskranen var världens största bockkran, 146 meter hög, och användes för fartygsbyggen. Den uppfördes 1973–1974 i Malmö och var ett landmärke för Malmö. Den kördes i treskift, även på helger och gjorde lyft på bortåt 1 300 ton. Under dess tid byggdes runt 75 fartyg. Av dessa var omkring 40 tankfartyg på 250 000 ton och 350 000 ton; dessutom ett stort antal specialfartyg. De två sista fartygen var kryssningsfartyg.

Kranen såldes i början av 1990-talet till danska Burmeister & Wain men företaget hann gå i konkurs innan kranen blev flyttad. Sista gången kranen användes i Sverige var 1997, då för att lyfta fundamenten till Öresundsbrons högbropelare.

Nya tider

Företaget såldes till Tyskland 1999. Under 2002 monterades kranen ner. För en symbolisk summa övertogs kranen av Hyundai Heavy Industries och skeppades till Sydkorea. Kranen lär där kallas Malmös tårar.

Idag heter företaget Saab Kockums. Till verksamheten hör ubåtsproduktionen med montering i Karlskrona och design och utveckling i Malmö.

Bilder från nedmonteringen av Kockumskranen 2002, Malmö museum.