Våga berätta

”Han var en av de mest godhjärtade jag träffat, någon som verkligen fanns till för allt och alla.” Så beskriver Michelle sin lillebror Nicklas som tog sitt liv, bara 28 år gammal.

När Leo i tonåren vågade berätta att hen inte orkade leva längre kom vändningen till det bättre. Idag är Leo genom sitt engagemang i Trans- och tjejjouren den vuxna hen själv hade behövt som ung.

Tack vare Bosse, lokal eldsjäl och föreningsräv, har Malmö fått de gula vänskapsbänkarna. Han skickade Malmöinitiativet som stadens politiker godkände i vintras.

Annika förlorade sin dotter, då 21 år gammal, i en tablettöverdos. En del av läkningen efteråt har varit att aldrig sluta engagera sig i familjerna som också kämpar med psykisk ohälsa.

Moa kunde ringa uppfylld till sina föräldrar med storslagna planer, som att på egen hand baxa hem ett upphittat piano eller skaffa en offroad-bil utan att ha körkort. Vid de tillfällena kände hon sig på toppen av världen. Men efteråt kom alltid krascherna.

När Karina som 18-åring arbetade i långvården blev hon rädd för att bli gammal. Idag är hon engagerad i föreningen Äldres hälsa som vill motverka ensamheten som hos många äldre leder till psykisk ohälsa.

De har båda två varit med om svåra perioder i livet, då den psykiska hälsan har utmanats. Men Olivia och Idil har också upplevt vad fotboll kan göra för skillnad – med eller utan boll.

Han hade bestämt sig. ”Nästa vecka finns jag inte kvar längre”. Breven från inkassoföretagen och Kronofogden, i kombination med en bipolär diagnos i botten, blev för mycket.

Sophie var bara 13 år gammal, och på promenad med sin skolklass, när hon upplevde sin allra första hallucination.

”Tidigare var jag hel på utsidan och halv på insidan. Idag är jag halv på utsidan och hel på insidan,” säger Gittel som överlevt ett självmordsförsök.