Idil och Olivia: Fotbollen har betytt allt för den mentala hälsan

Olivia Schough, anfallsstjärnan i FC Rosengård, var 17 år gammal när hon förlorade sin mamma i bröstcancer, efter flera års kamp mot sjukdomen.

– Jag var bara 11 år när hon först blev sjuk, och jag kan inte minnas att det egentligen var så jobbigt för mig och mina syskon då. Jag tänker att min mamma var väldigt mån om att skydda oss. Hon ville in i det sista att vardagen skulle flyta på som vanligt, och hon skonade nog oss från mycket smärtsamt. Egentligen var det först det sista halvåret, när vi fick beskedet att det inte fanns mer att göra och mamma skrevs in på palliativ vård, som det kändes riktigt tungt.

Efter att mamman somnat in så började Olivia också uppleva underliga ”explosioner av illamående”.

– Senare förstod jag att det var panikångestattacker. Men det var inte alls som man trodde att sådana skulle vara, att hjärtat slår jättefort och man liksom flämtar, utan det kändes mer i magen, som en kort explosion av illamående som spred sig i hela kroppen och som pågick under kanske 30 sekunder. När det var som värst så kunde jag ha kanske tio sådana om dagen, berättar hon.

Fotbollen blev något att se fram emot

Så här i efterhand hade hon önskat att någon hade fångat upp henne och lite mer strukturerat fått in henne på någon form av regelbunden samtals- eller psykologkontakt för att bearbeta sorgen.

– Då hade jag kanske inte behövt gå igenom flera år av den här skiten, förklarar hon.

Men den ”terapi” som fanns var fotbollen.

– Det var ändå det som räddade mig under en tuff tid i livet, tror jag. Jag kan verkligen inte betona det tillräckligt, hur viktigt det är för ens mående att vara en del av nåt större, och att man har något roligt att se framemot på dagen. Dessutom går det ju inte att grubbla samtidigt som man kickar en boll, förklarar hon.

Hittade motivation

Även Idil Cimen, som är klubbens nyanställda koordinator för flickfotbollen på Rosengårds IP, har erfarenheter av fotbollen som ett ljus i mörkret.

– Jag hade kommit ur en destruktiv relation som slutat med skilsmässa och lämnat mig hemlös. Dessutom hade jag inte arbetat, utan bara varit föräldraledig i flera år, så jag var alltså på en väldigt svår plats i mitt liv där jag inte hade så mycket verktyg för att se utvägarna, förklarar hon.

Det var som inskriven på Arbetsförmedlingen som hon fick plats på "Boost by FC Rosengård", klubbens projekt för att skapa förutsättningar för alla att ta sig in på arbetsmarknaden och som är finansierat av både Malmö stad och EU. Idil sattes i gruppen för de som mådde sämst psykiskt, vilket innebar att hon fick börja med tre månaders motivationsstärkande träning.

– Där lärde jag mig saker som jag faktiskt fortfarande tänker på än idag. Jag minns särskilt en sak. ”Ifall du inte kan se framemot framtiden, så försök i alla fall vara nyfiken på den”, vilket var en tanke som verkligen grep mig. Det handlade mycket om "mind set" och "vision boards" på kursen. Om man som jag har varit med om mycket dåliga saker så tror man att alltid att det kommer att hända ännu mer dåligt. Jag har också ADHD, vilket tidigare har gett mig mycket skamkänslor, för av omgivningen ses man lätt som lat och odisciplinerad då. Jag har väl på något sätt alltid trott att jag har haft kapaciteten, men hos Boost fick jag också verktygen att använda denna, och jag tog till mig dessa verktyg så mycket jag bara kunde, säger hon.

Efteråt blev hon också uppmanad att söka "Coach for Life", FC Rosengårds ledarskapsutbildning för unga kvinnor, vilket senare gav henne jobbet som koordinator för flickfotbollen på Rosengårds IP och hon blev även ledare inom klubben, trots att hon inte själv har egen fotbollsbakgrund.

Fotbollen en form av community

Fotbollen kan höja den mentala hälsan även utan boll alltså.

– För att motverka psykisk ohälsa tror jag framför allt att vi behöver varandra. Vi behöver communitys, istället för att vara så individualistiska, säger Idil.

Olivia inflikar:
– Och för unga människor kan fotbollen också göra så att man rör mer på sig, istället för att ligga i soffan med telefonen där man hittar någon på sociala medier att vara avundsjuk på, som en ursäkt för att sedan trycka ner sig själv. Det tycker jag att man ser jättemycket av idag. Därför är det också så viktigt att man ska kunna spela fotboll oavsett ambitionsnivå. Jag vill lägga alla pengar i världen på de här viktiga aktiviteterna!