Från hemliga möten till äktenskap - kampen för lika rättigheter fortsätter
När Claes Gylling flyttade söderut från Borlänge till Malmö 1968, inleddes inte bara hans studier vid universitetet. Staden skulle komma att bli platsen för kärlek, förluster och ett passionerat engagemang för hbtq-personers rättigheter.
Claes Gyllings första möte med Malmö var när han började studera statsvetenskap och konsthistoria vid Lunds universitet. Han fick tillfälligt bo hos sin moster, författaren Dagmar Edqvist, tills han hittat bostad i Lund. Hans moster introducerade honom tidigt i Malmös kulturliv. Flytten gick dock snart till Lund där han bodde under sin studietid. Det var också här som han träffade sin nuvarande man, norrmannen Öivind som doktorerade i medeltidsarkeologi och så småningom blev riksantikvarie i Norge.
– Då hade jag inte kommit ut ännu, berättar Claes.
Homosexualitet blev lagligt 1944, men ansågs vara en sjukdom i Sverige fram till 1979. Men det fanns hopp i Köpenhamn. Det var dit de två åkte när de ville hitta ett sammanhang.
– Vi steg på båten till Köpenhamn, tog ett smörrebröd, en pilsner och en ”lille en” – sen var det bara att utforska världen på andra sidan sundet.
Under studietiden fick Claes sitt första journalistjobb som reporter på Skånska Dagbladet. Men han blev snart headhuntad till tidningen Arbetet som lade ner 2000. Han minns fortfarande det som en sorgens natt när pressarna tryckte den sista upplagan. Efter det fortsatte han jobba som frilans, men började också arbeta som syntolk.
Tyvärr började Claes och Öivind långsamt glida isär under den här tiden, eftersom Öivind var tvungen att spendera mer tid i Norge på grund av sitt arbete. Då dök det upp en ny man i Claes liv som hette Bo. Bo jobbade som teaterregissör på Malmö stadsteater och var under en tid chef på Borås stadsteater. De flyttade ihop i en liten lägenhet på Möllan.
– Men Öivind fortsatte att vara en viktig person i mitt liv och snart blev vi goda vänner alla tre. Till jul kom ofta Öivind till Malmö för att fira med oss. Det tyckte Bo var bra för då fick han dricka ifred. Han var alkoholist. Men jag och Bo levde ändå ett gott liv tillsammans, berättar Claes.
De två köpte snart hus i Käglinge utanför Malmö. Samtidigt hade Claes far blivit änkeman uppe i Borlänge och kände sig ensam. Det resulterade i att fadern flyttade ner till ett hus på samma gata.
– Det gjorde min pappa gott och han kände sig mindre ensam. Hans stora intresse var svamp och han kunde snart dela med sig av sina kunskaper i olika svampexkursioner. Vi ville dock bo ännu närmre min far så flytten gick till en större gård i Klagshamn där pappa kunde bo i ett eget hus på samma tomt. Han älskade det! Han hade katt och vi hade en hundgård som han såg efter när vi var och jobbade, berättar Claes och ler vid minnet.
Claes far fick en stroke i mitten av 80-talet och flyttade in på vårdboendet Påskliljan i Holma i Malmö. Det var trevligt, välordnat och hade bra personal som tog hand om hans pappa tills han gick bort. Claes och Bo kände att gården blev för stor, så de köpte ett mindre gatuhus i Sofielund och där bor Claes fortfarande kvar. Bo som var äldre än Claes dog 2008 och det var en svår tid.
– Öivind fanns vid min sida hela tiden och vi kom närmare varandra igen. En dag satt vi tillsammans i soffan hemma hos mig i Malmö och sa ”ska vi inte gifta oss?”. Så blev det och bröllopet firades i norska Trondheim 2013, berättar Claes.
Under de här åren hade det hänt mycket för homosexuellas rättigheter i Sverige. Äktenskapet i Sverige blev könsneutralt från den 1 maj 2009. Sedan dess har samkönade par kunnat ingå äktenskap på samma villkor som olikkönade par. För Claes har det under hela livet varit viktigt att engagera sig i och arbeta för hbtq-personers rättigheter. Han blev tidigt engagerad i RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter) och 1978 fick de en egen lokal på Kristianstadsgatan som sedan flyttade till Jöns Filsgatan där de hade ett litet bibliotek, pub och radiostudio.
Claes har oftast känt sig trygg i Malmö, men det var inte roligt i början av 80-talet när ett fenomen som hette ”knacka bög” uppstod. Det var föregångarna till svenska nynazistiska rörelser som gav sig ut för att jaga gaymän för att slå ner dem.
– Det var faktiskt de lesbiska kvinnorna som skyddade oss när mobben kom och försökte slå in dörren på Jöns Filsgatan.
Claes trivs trots detta alldeles förträffligt i Malmö. Utvecklingen i staden har varit enorm sedan han flyttade hit 1977. Från en liten industristad med Kockums som dominerande verksamhet till en stad med mångfacetterat och blomstrande kulturliv.
– Jag är fortfarande engagerad i RFSL:s mötesplats i Malmö, idag på Stora Nygatan 42, där ett av syftena är att motverka ofrivillig ensamhet bland hbtq-personer. RFSL är en viktig generationsöverskridande mötesplats för många Malmöbor. Det kan vara ensamma änklingar som kommit ut först på äldre dagar eller flyktingar från länder där det råder mer konservativa normer och lagar kring homosexuellas rättigheter, säger Claes.
Text: Anna Svensson, foto: David Dahlberg.
Sidan senast uppdaterad: