Från jaktparker till stadens gröna lungor

Att besöka en park är ett popu­lärt sätt att komma nära nat­uren. Ordet park avsåg från början jaktparker, eller djurgårdar, som funnits i Sverige sedan 1500-talet. Det var stora inhägnade skogsområden som tillhörde slott och herrgårdar och som även kunde fungera som promenadområden.

Under 1700-talet utvecklades hälsoparker där människor kunde dricka mineralvatten, ta bad eller promenera. På slutet av 1800-talet byggdes sjukhusparker för att skapa en lugn och läkande miljö.

På 1800-talet industrialiserades städerna snabbt, vilket ledde till trångboddhet och risk för epidemier. Parker anlades för att pryda staden och samtidigt ha en positiv inverkan på moralen. Parkerna blev populära mötesplatser för stadens sociala liv.

De tidiga parkerna var prydliga och konstnärliga med exotiska växter, men efter 1870-talet blev parkerna mer naturlika. Mot slutet av 1800-talet skapades parker designade för aktivitet, med lekplatser och idrottsmöjligheter. I slutet av seklet fanns det minst en offentlig park i varje större stad.

Vid sekelskiftet 1900 blev folkparker vanliga, kopplade till arbetarrörelsen. Dessa friluftsanläggningar hade ofta teaterscen, servering, dansbana, lekplatser och enklare trädgårdsanläggningar.

Malmö har en lång tradition av att anlägga parker och natur­områden och har idag många välbesökta parker som lockar till både avkoppling och motion. I Malmö finns det cirka 64 000 träd i park- och gatumiljöer på allmän mark. Träd gör stor nytta för en stad och dess invånare. De renar luften, skänker skugga, fångar regnvatten, tar upp och lagrar in koldioxid och utgör boplats för många fåglar och insekter. Träd och buskar ger oss också en grön och skön miljö för rekreation.

Karakteristiskt för Malmö är att nästan alla träd är planterade, både vanliga och mer exotiska träd.