Pensioneringen – en ny livsfas av frihet eller förlust?
Att gå i pension är en milstolpe i livet, men vad händer när arbetslivet tar slut? För vissa innebär det frihet och nya möjligheter, medan andra kämpar med identitetsförlust och osäkerhet. Forskning visar att socialt stöd och planering är avgörande för en lyckad övergång till pensionärslivet.
Medan vissa saknar den dagliga rutinen och arbetsgemenskapen, upplever andra en nyvunnen glädje i att få mer tid till familj, resor och fritidsintressen.
Arbetslivet utgör en stor del av vår identitet. När vi plötsligt inte längre har en yrkesroll att luta oss mot kan frågor om mening och tillhörighet uppstå. För många är arbetsplatsen en viktig social arena, och när den försvinner kan ensamhet och känslor av meningslöshet bli en utmaning. Samtidigt kan pensioneringen också bli en tid för självförverkligande. Nya intressen, volontärarbete och mer tid med familj och vänner kan fylla tomrummet som arbetslivet lämnar efter sig.
Faktorer för en lyckad pensionering
Hur pensioneringen upplevs beror mycket på hälsan. Den som går i pension med god fysik och psykiskt välbefinnande har större chans att se pensionärslivet som positivt. För de som redan brottas med hälsoproblem kan övergången dock kännas mer utmanande. Ekonomin är en annan viktig faktor. De som har en trygg ekonomi ser ofta pensionen som en tid av möjligheter, medan de med mindre resurser kan känna oro och begränsningar.
Frihet och livskvalitet
Trots de existentiella och ekonomiska utmaningarna visar forskning att pensioneringen i det stora hela har en positiv inverkan på livskvaliteten. Många upplever minskad stress och ökad frihet när de själva kan styra sin tid. Studier visar att de flesta faktiskt mår bättre året efter pensioneringen än de gjorde innan. Dock varierar upplevelsen mellan individer. Medan vissa saknar den dagliga rutinen och arbetsgemenskapen, upplever andra en nyvunnen glädje i att få mer tid till familj, resor och fritidsintressen.
Nyckeln till en lyckad övergång
En röd tråd i forskningen är vikten av att förbereda sig inför pensioneringen. Att ha en plan för både ekonomi, sociala sammanhang och meningsfulla aktiviteter kan göra skillnaden mellan en smidig övergång och en tuff start. Oro inför pensioneringen är vanlig, men många blir positivt överraskade när de väl lämnar arbetslivet bakom sig. Med rätt inställning och stöd kan pensioneringen bli början på en ny, spännande livsfas – full av möjligheter.
Text: Anna Svensson.
Seniorens hus: "Samtal om livet" (65-75)
Samtalsgrupp på mötesplats Tuppen för dig som är mellan 65-75 år där vi samtalar om livet efter pensionering. Vi träffas torsdagar mellan 8/5-12/6. Samtalsledare är psykiatriundersköterska Liselott Isaksson. Begränsat antal platser, föranmäl till mötesplatsen senast 7 maj på tel: 040-34 39 90.
Frågepanel: Hur kändes det när du gick i pension?
Caroline Pagmert Nilsson:
– Jag jobbade som lärare och planerade min pension så att jag skulle gå när mina elever var klara och examinerade. Jag skulle fylla 65 i april 2020 men gick redan i december 2019. Jag har alltid tyckt att det varit jätteroligt att jobba i skolan, det händer så mycket där. Men när det närmade sig pensionen kände jag att nu har jag jobbat så många år och uppnått den ärofyllda åldern där jag kan få ta det lugnt, dricka mitt kaffe på morgonen och läsa min tidning utan att behöva passa någon tid. Det jag kan sakna idag är samtalen med mina kollegor under luncherna och fikapauserna. Samtalen som inte handlade om jobb utan livet runt omkring. Jag jobbade lite extra efter att jag gått i pension men sen kom pandemin. Men det blev bra ändå för jag blev mormor, så vår familj gick in i en egen liten bubbla. Nu hämtar vi på förskolan varje onsdag, jag lyssnar på mina ljudböcker, går promenader och går på Shared reading varannan vecka.
Mats Henning:
– Jag arbetade som korsordsredaktör och när jag fyllde 65 ville jag inte gå i pension utan bestämde mig för att jobba några år till. Men så kom pandemin och alla skulle jobba hemifrån. Jag jobbade ett år till men att inte träffa arbetskamrater var inte så roligt, så jag slutade när jag var 66. Men eftersom det fortfarande var pandemi så blev det mycket att jag stannade hemma och tittade på tv. Så första tiden var jobbig, det kändes som att man inte hade någon funktion i samhället längre. Men så av en ren slump så hittade jag biljarden och började engagera mig i föreningen. Det blev ett lyft för mig. Jag är även engagerad i Föreningen Vi på backarna på Kirseberg. Sen jobbar jag lite fortfarande och nu gör jag ett korsord var fjärde vecka.
Sidan senast uppdaterad: