"Det är inte varje dag man går i en buske"

Det blir en rivstart på veckan för deltagarna som samlats utanför mötesplats Tuppen för att träna parkour en måndagsförmiddag. Det är lite kyligt, men väderleksrapporten har lovat upp emot 20 grader. Frea Veitch, aktivitetsledare på mötesplats Tuppen leder träningen. Alla är välkomna, såväl tränade som otränade. Rörelserna går att anpassa och man kan själv påverka hur mycket man vill ta i.

– Nu kör vi! Vi börjar med uppvärmning för att bli varma i kroppen, säger Frea.

Gruppen börjar med att jogga lite lätt på stället och göra olika rörelser i kombination med stretch­ing. Snart är det dags för första övningen – att snurra runt närmsta lyktstolpe. Sedan går alla på ett led med Frea i täten. De går sicksack utefter trottoarens rutnät, balanserar på gatstenar, kliver över cykelställ, hoppar upp och ner för trappor.

– Det är lite som Följa John, säger Frea och alla skrattar.

– Roligt att se alla som går förbi och undrar ”vad sysslar de med”, säger Inga Walther, en av deltagarna.

Inga är van vid att träna. Hon börjar varje morgon med yoga, vardagscyklar överallt och gillar att vandra. För två år sedan vandrade hon det nio mil långa Vasaloppet med 20 kg packning på ryggen. Intresset för parkour väcktes efter en föreläsning som SPF (Sveriges pensionärsförening) hade i Lund där man pratade om träning i urbana miljöer.

– Jag har letat efter parkour och blev så glad när jag såg det i mötesplatsprogrammet. Det är inte bara träningen som lockar utan också gemenskapen. Speciellt för mig som är singel så uppskattar jag att träffa nya människor, säger hon.

Snart är gänget framme vid en lekplats med rutschkanor, gunghästar och ett snurrande hamsterliknande hjul. Det doftar av blommande syren och Mona Sedira och Karin Lundgren tar tag i en blomma och drar in doften.

– Vill någon prova att åka rutschkana? frågar Frea.

Alla är lite tveksamma till en början men snart vågar de testa.

– Det handlar också om att släppa på kontrollen och våga utmana sig själv, säger Frea.

Alla vill prova i sin egen takt. Ibland kan Frea ge en hjälpande hand. Aktiviteterna går att anpassa efter form och svårighetsgrad. Karin sträckte sig i ryggen för två dagar sedan, men hon ville ändå vara med idag.

– Träningen är jätterolig! Förra gången kände jag det i benen och jag fick till och med lite träningsvärk. Man gör rörelser man inte är van vid och det är bra för balansen också. Sedan får jag träffa nya människor som jag kan prata med, säger Karin.

– Nu ska vi göra något som vi inte brukar göra. Vi ska ge oss ut på oupptäckta stigar i syrenbuskarna och kanske hittar vi en fjäril eller möter en fågel, säger Frea.

Den oväntade upptäcktsfärden får alla att le.

– Det är inte varje dag man går i en buske. Har du tillstånd? skämtar Gunvor Nilsson med Frea.

– Jag frågade fågeln, svarar Frea.

På en bänk bredvid sitter en man i solen med en krycka vid sin sida. Han frågar nyfiket vad som pågår. Kanske är han en framtida parkourentusiast?

– Kämpa på tjejer, peppar han.

Turen varar cirka en timme och när gruppen är tillbaka på mötesplatsen är alla nöjda och glada.

– Jag känner mig mjuk i kroppen och det är roligare att träna tillsammans än ensam, säger Mona.