Vindstilla och magiskt - från Malmös storstadspuls till skogens lugn

Rimfrosten ligger som ett täcke över skog och mark i ett vindstilla Fulltofta denna kyliga förmiddag. Solen skiner från en isblå himmel och andedräkten blir till vit ånga. Tjugotvå deltagare stiger av den hyrda bussen som tagit dem från storstadspulsen i Malmö till Fulltofta strövområde. Det är premiär för ett samarbete mellan Malmö stads mötesplatser och Stiftelsen Skånska Landskap där seniorer får möjlighet att åka på utflykt till naturen. Åsa Johansson, verksamhetsansvarig för utomhuspedagogik, välkomnar tillsammans med två av sina kollegor med en varm brasa utomhus, glögg och pepparkakor.

– Roligt att ni är här! Ni är en ny målgrupp för oss. Vi brukar arbeta mest med barn. Syftet med vår stiftelse är att folk ska få komma ut i skogen och att den ska vara till för alla. Det finns forskning som visar att vistelse i naturen får oss att må bättre och stressa ner. Man kallar det lite slarvigt för ”den gröna hälsan”. Vi hoppas också att vår stiftelse kan bidra till att man hittar likasinnade som man kan åka ut och vandra tillsammans med, berättar Åsa.

Stiftelsen Skånska landskap har nitton strövområden i Skåne med över hundra olika vandrings-, cykel- och ridleder att upptäcka. Hälften av strövområdena nås med kollektivtrafik och flera ligger på cykelavstånd från närmaste stad. Dagen i Fulltofta är indelad i två pass där det finns möjlighet att gå på promenad, se på olika utställningar och pyssla. Promenad­en går längs stigen Ravinslingan som är på en kilometer och anpassad för rullstol och barnvagn. Under förmiddagen vill dock de allra flesta vara inomhus och pyssla och se på utställning efter att ha suttit ute i kylan och druckit glögg. Men efter en lunch som består av värmande mustig morotssoppa med bröd är flera på hugget för en promenad.

Maria Sandgren är smålänning från början och har även vandrat mycket i fjällen i sina yngre dagar.

– Jag uppskattar att vara i naturen. Det är välbehövligt när man bor i Malmö. Helt underbart att få komma till en sådant här ställe, säger hon.

Jonna Holmer och Ann-Mari Nilsson går arm i arm längs gångstigen. Ann-Mari har sin käpp med sig. I vanliga fall går hon med rollator.

– Det är inte så ofta man kommer ut till sådana här vackra områden. Det är underbart, sagolikt och nästan lite trolskt med rimfrosten. Så skönt med tystnaden och lugnet, säger Jonna.

Ann-Mari berättar att hennes man var bi­odlare och hade bikupor i området för cirka 20 år sedan. Än idag finns det bikupor kvar i området och Åsa berättar om hur viktiga pollinerarna är för den biologiska mångfalden. Uppe i trädkronorna flyger några fåglar omkring och kvittrar. Längre in i skogen skymtar en ekorre som blixtsnabbt försvinner bakom en stubbe. Landskapet i Fulltofta är omväxlande med djupa skogar, öppna gläntor och hagmarker, ­fälader med mäktiga ekar, dammar och flera små bäckar. Snart går sällskapet förbi Brinkes­holms trädgård som är fylld av frukt- och bärträd som ger skörd under sommar och höst. Nu är träden kala och täckta av frost. Här finns också en plats under tak för att ägna sig åt kreativt skapande eller laga mat utomhus. Åsa berättar att de ofta har olika projekt tillsammans med barngrupper, där de lär sig om biologisk mångfald, friluftsliv men även låter sig inspireras av naturen och ha kreativ verkstad.

– Allt det här är saker som också skulle kunna göras med mer seniora besökargrupper om intresse finns, berättar hon.

Bengt Frid, Stig Nilsson och Jan-Olof Jönsson njuter av promenaden.

– Det är fin natur. Skönt, vindstilla och solsken. Bättre kan det inte vara, säger Bengt.

Han berättar att de varit och tittat på utställningen om träd tidigare.

– Det var intressant. Vi har lärt oss lite. Man är aldrig för gammal för att lära nytt, säger han och alla tre instämmer skrattande.

Text: Anna Svensson.

Foto: Mikaela B. Sandåker.