Efterlängtad gemenskap på seniorkollo

Över 50 seniorer sökte till seniorkollot som är en aktivitet under 2024 års äldrevecka. De nio som är med har valts ut noga utifrån en urvalsprocess där ett kriterium är upplevd ensamhet.

– Vi började dagen med en presentation där alla fick berätta lite om sig själva, varför de är här och vad de hoppas få ut av vistelsen. Den stora gemensamma nämnaren för alla är ensamhet. Det kräver ett oerhört mod att söka sig hit, att våga se framåt och tro på att det kommer att bli bra. Stämningen kändes trygg direkt då alla sitter i samma båt och hoppas på att stifta nya bekantskaper, berättar Mia Pamp, äldrepedagog på mötesplats Tuppen.

Under de två dagarna kommer deltagarna bland annat att få tävla i en trekamp, gå på skogspromenad, lära sig om mindfulness, utöva sittyoga, måla en gemensam tavla och sist men inte minst äta gott och ha trevligt tillsammans. Maten är utvecklad speciellt för dagen av hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningens måltidsutvecklare. Deltag­arna sover i enkelrum med dusch och toalett i korridoren. Några delar rum.

Startskottet har gått för trekampen och seniorerna har delats in i två lag. Det ena laget försöker komma på så många ord som möjligt utifrån bokstäverna i deras förnamn. Samtidigt kämpar det andra laget med att flytta vatten med hjälp av kåsor från en kastrull till en annan i andra ändan av korridoren. När kastrullen är full är aktiviteten klar.

– Bra jobbat! Ni är otroligt snabba. Vilken precision, utbrister Mia efter att kastrullen är full och målet nått.

Snart är det dags för tredje grenen.Men först väntar fika med kärleks­mums, frukt och kaffe eller te.

– Vi har fått ett så fint välkomnande. Jag läste om kollot i Vi tillsammans och tänkte att det passar mig. Jag sitter mycket ensam hemma och vill komma ut och träffa folk, säger Inger och tar ett bett av kärleksmumsen.

Deltagaren Ulla-Britt berättar att hon blev änka för ett tag sedan och att hon och hennes make skulle firat 60-årig bröllopsdag i dagarna så det känns extra tufft i år.

– Jag behöver aktivera mig och komma hemifrån. Då känns det fint att vara här, berättar hon.

Bo som också är med idag berättar att han kämpat med tankar om meningslöshet och psykisk ohälsa. Han har ledsagare och boendestöd för att klara vardagen.
– Jag vill komma ut och träffa folk, säger han.

Aktivitetsledare Astrid Nilsson plingar i glaset iförd cykelhjälm och deklarerar att det är dags för den sista grenen i trekampen. Deltagarna skrattar och undrar nyfiket vad som ska hända. De två lagen samlas på varsin sida om ett stort bord. På borden står fem plastmuggar uppdukade och varje lag har en pingisboll. Astrid visar hur det ska gå till. Alla får vars fem chanser att kasta i pingisbollen i muggen med en studs i bordet. Det lag som först lyckas kasta i sin boll i alla muggarna vinner. Det blir en intensiv kamp med många skratt och uppmuntrande ord. Den äldsta i gänget, Ulla 96 år, får i sin boll på första försöket. Till sist blir det lag två som vinner. Det blir också de som vinner hela trekampen.

– Men det var väldigt jämnt i kastrulltävlingen. Där skilde det bara tre sekunder, säger Astrid.

Till lunch serveras varm ost- och grönkålspaj med sallad och lingon­dricka. Alla äter med god aptit och njuter av sällskapet.

– Det är tråkigt att äta ensam hemma. Det blir mest yoghurt, berättar Lars-Christer.

Snart väntar en skogspromenad i höstregnet som inte verkar vilja sluta falla. På gården utanför har Mikael, enhetschef för måltidsenheten, tänt en brasa som sprakar och värmer. Alla får på sig regnkläder och de som inte har egna får vars en poncho att trä över huvudet. Men innan promenaden blir det en gruppbild som deltagarna sen kan få med sig hem och minnas de här dagarna.

– Det blir som ett skolfoto, säger de och skrattar.

Regnet till trots ger sig alla ut i skogen glada och nyfikna.

– Vi kommer nog att sova gott inatt. Det här är som en riktigt kul semester.

Text: Anna Svensson. Foto: Mikaela Bengtsson Sandåker.