Sofielund
Området Sofielund i Malmö är unikt på så sätt att mycket av de gamla arbetarmiljöerna finns bevarade.
Sofielund undkom den rivningshysteri som rådde under 60- och 70-talet och som drabbade många andra områden när bostäderna skulle moderniseras.
En vandring längs med Idunsgatan, som var centralaxel i det gamla Sofielund, ger än idag en känsla av ett förmodernt samhälle. Till och med de gamla lyktstolparna finns kvar.
Historik
Dagens Sofielund har sitt ursprung i den gård som greven och godsägaren Tage Thott byggde på mark som låg inom Västra Skrävlinge socken och Västra Kattarp by.
1786 lade greven egendomen i enskifte, en jordreform som innebar att varje gård fick ett enda sammanhängande jordstycke – det första enskiftet i Skåne. Ägorna samlades längst ut i väster i bymarken.
Handelsmannen Hans Bauert köpte marken 1792 och gav gården namnet Sofielund, efter sin hustru Sophia Charlotta af Trolle. Sofielundsgården var en stor egendom på 150 tunnland och bestod bland annat av 8 byggnader och en park i söder på hela sex tunnland.
Industraliseringen
I mitten av 1800-talet satte industrialiseringen av det svenska samhället igång på allvar. Behovet av arbetskraft till de framväxande industrierna i Malmö var stort. Därför behövdes mark till bostäder åt den växande befolkningen.
Tomter styckades av från Sofielundsgården och såldes framförallt till arbetare som flydde trångboddheten i stan, eller till fattigt folk från landet som sökte lyckan som arbetare i den nya arbetarförstaden. De vanligaste yrkesbeteckningarna i området var nu grovarbetare, murare, snickare och timmerman.