Klockor och ur

Malmös urmakare

Ett antal ur i samlingen representerar malmöurmakare. Stadsurmakare Jonas Grund till exempel har tillverkat ett golvurverk från 1710 med tim-, kvartsslag och sekundvisare. En annan malmöurmakare är Carl Modeweg som utsågs till stadsurmakare av Malmö Magistrat år 1740.

Under slutet av 1800-talet ansvarade Charles William Sterregaard för Malmö stads offentliga ur. Charles William Sterregaard tog över sin styvfars verksamhet på Skomakargatan i Malmö 1873. I museets samling finns ett väggur som bär hans signatur, ett precisionsur med grahamgång som har använts på Malmö Navigationsskola. Ytterligare malmöurmakare vars klockor och ur finns i samlingen är Göran Tyko Lundgren och Per Bengtsson.

Den Ljungmanska donationen

Den enskilt största gåvan av klockor och ur, utgörs av den s.k. Ljungmanska donationen, en testamentarisk gåva från ur-samlaren Jacob Ljungmans sterbhus, som inkom till Malmö museum år 1946. De flesta av objekten är svenska och engelska fickur från 1700-talets senare till 1800-talets tidigaste del.

Bland de svenska urmakarna märks Hovenschiöld och Jacob Kock den i England mycket efterapade Wellenius samt den franskfödde Bourdillon. Från England finns fickur av Ward och Norton i London. Vidare ingår ett golvur av landskronaurmakaren Kieding i gåvan, några astrolabier och solvisare och samt ett reseur från 1600-talet.

Urställ och urdynor

I samlingarna finns också ett antal ur-tillbehör som klockställ och urdynor. Klockställ tillverkade i olika material som trä och metall, var ett skydd för uret, så att det inte skulle falla ner och skadas om man råkade knuffa till sängbordet nattetid.

Urdynans uppgift var att skydda uret mot kyla, en hård vägg eller en sängstolpe när fickuret hängdes upp för natten.