Rosella, anhörigkonsulent, om att stötta den som förlorat någon i självmord
”Att förlora en närstående i självmord är en av de svåraste förlusterna man kan gå igenom,” säger Rosella som är anhörigkonsulent i Malmö stad. Hon ger stöd till personer som har närstående med psykisk ohälsa.
Det kan vara svårt att berätta att man har en närstående som mår psykiskt dåligt eller har tagit sitt liv. Varför är det viktigt att våga dela med sig?
– Det är inte lätt, men våga berätta, det kan göra stor skillnad. Ju mer vi pratar med varandra om det som är svårt och om sorgen desto mer hjälper vi till att bryta stigman och negativa attityder. Det kan vara läkande att dela tankar och känslor med andra. Självmord är ett stort samhällsproblem som vi tillsammans kan göra något åt. Som medmänniskor kan vi bidra genom att förmedla hopp, räcka ut en hjälpande hand och prata med varandra.
"Se till att inte vara ensam om detta, att du har någon att tala med, till exempel vänner, familj eller någon som är professionell."
Vad finns det för stöd att få som anhörig?
– Du som hjälper någon som inte orkar leva behöver se till att ta hand om dig själv. Det är känslomässigt påfrestande att vara ett stöd till någon som är självmordsnära, särskilt under en längre tid. Se till att inte vara ensam om detta, att du har någon att tala med, till exempel vänner, familj eller någon som är professionell. Du kan vända dig till din vårdcentral eller en annan läkarmottagning om du själv behöver samtalsstöd. Du kan också kontakta kommunen där du bor och fråga efter en anhörigkonsulent.
Är det annorlunda att förlora någon som tagit sitt liv än som dött av andra orsaker?
– Anhöriga som jag har mött berättar att förlora en närstående i självmord är en av de svåraste förlusterna man kan gå igenom. Den anhöriges sorgeprocess efter ett dödsfall till följd av suicid kan skilja sig från sörjandet efter andra former av dödsfall. Sorgereaktionerna efter suicid kan vara mer intensiva, bland annat i form av ilska och skam. Många anhöriga tar på sig skulden för dödsfallet för att de upplever att de inte, på ett tillräckligt bra sätt, har kunnat stötta och hjälpa den som gått bort.