Anjali Haryana
Anjali Haryana - projektledare för Malmö mot Diskriminering.
"Det som tar kraft kan också ge kraft"
– Jag har alltid haft ett engagemang kring diskriminering och orättvisor. Det har varit med mig sedan jag var barn, det har varit viktigt i min familj. Mitt engagemang har också en klar källa i egna upplevelser. Jag är född i Sverige men är indisk. Jag vet vad det betyder att vara inkluderad och exkluderad, jag tror att det är oundvikligt när man har ett utseende som inte passar in i normen. Men det som är jobbigast och tar kraft kan också ge kraft.
– Kärnan hos Malmö mot Diskriminering är att vi jobbar för den som har rättigheter och upplever sig ha blivit diskriminerad. Men vi jobbar också med ansvarsbärarna, utbildar organisationer som vill veta hur de ska jobba med sina medarbetare för att förebygga diskriminering.
– Jag är en värderingsstyrd människa. Men man måste se över sina egna värderingar, vad man själv har för drivkrafter och reflektera över dem. Det är lätt att bli moralistisk annars och att man säger till andra vad de ska göra. Jag har jobbat som yogalärare i 20 år och vet hur viktig kontemplationen är. Man måste titta inåt. Det är jättesvårt, men du behöver självreflektion för att kunna agera utåt.
– Ofta vill man påverka men är inte beredd på att mötas. Här finns mycket att lära sig. Det är inte muslimen, judinnan eller den kristne du känner som är fienden, utan alltid den andre. Den oidentifierbara. Att våga vända sig mot det som är jobbigt och hitta mötet är jätteviktigt. Vi måste hitta modet och vara beredda på paradoxer, i många frågor är svaret både ja och nej.
– Kanske kan vi skapa en mer inkluderande berättelse där det inte bara handlar om vi och dem, utan en berättelse som handlar om oss? En gemensam berättelse. Amanda Gormans tal när Joe Biden svors in som president var fantastiskt. Jag upplevde det som väldigt starkt. Hon pratade om berättelsen om oss. Det var en mening som särskilt fastnade hos mig. Hon sa ”And so we lift our gazes not to what stands between us but what stands before us”. Det är så lätt att fokusera på det som separerar istället för att mötas. Det är endast genom mötet som vi kan ha en upplevelse av varandra.