Boel Persson

"Jag vill visa att det finns hopp"

– Jag skulle önska att vi inte behövde ha ett sånt här samhälle. Att man ska behöva ligga på en parkbänk eller bryta sig in någonstans för att ha en plats att sova. Det är ju inte klokt att det är på det sättet på 2020-talet. Alla skulle få lov att ha ett tak över huvudet och ett drägligt liv.

– Jag har jobbat här sedan 2004, först på nattjouren, men den lades ner för två år sedan och efter det har jag jobbat dagtid. Vi har ett kafé dit man kan komma varje dag och äta gratis frukost, duscha och byta kläder. Lunch får man för 30 kronor. Vi spelar en stor roll och hjälper många utsatta människor. Vi delar ut matkassar till barnfamiljer och nyanlända. Och så är vi behjälpliga med samtal. Många behöver den sociala biten, få någon att prata med. Vi är en samlingspunkt där man kan träffa andra.

– De flesta tycker att vi gör ett bra jobb och ofta undrar folk hur vi orkar. Vi möter ju många människor i olika svåra situationer, så det gäller att kunna släppa det när man går hem för att kunna orka. Men jag tycker om att hjälpa. Det är min drivkraft och det har det alltid varit.

– 99,9 procent av de som kommer till oss tycker att vi är guld värda och säger att det är tack vare oss de kan gå vidare. En del är narkotikapåverkade och du vet aldrig riktigt vad som ska hända. Ena dagen kan vara jättebra och nästa vänder allt på en femöring. Är det någon som är väldigt våldsam får man backa. Jag har blivit kallad både för det ena och det andra, men nästa dag pratar vi om det. Det har sin charm ändå och jag ser varje dag som givande.

– Jag har träffat många genom åren som det ändå gått bra för. De har fått en egen lägenhet och ett arbete. Så jag känner hopp! Det är det jag vill signalera till alla vi träffar här, att det finns en räddning. Men sedan gäller det ju att individerna själva vill, annars går det inte. Vi får aldrig tänka att något fall skulle vara hopplöst, utan vi ska bara fortsätta. Kanske lyssnar de och inser en dag vad det är vi säger.