Mirjam Katzin

"Vi får inte ställa förtryckta grupper mot varandra"

– Antisemitism är ett mångbottnat problem och det finns inga enkla svar eller snabba lösningar. Det finns också en brist på forskning och systematiserad kunskap om hur man arbetar med den här frågan i skolan. Därför behövde jag börja det här arbetet med att själv söka kunskap för att förstå problemet och hur man bäst ska jobba med det.

– Antisemitism är ett komplext problem som i grund och botten handlar om rasism. Det är de rasistiska strukturerna i samhället som vi måste arbeta med. Som jag ser på rasism så handlar det om att dela upp människor i ”vi” och ”dem” och att det finns en hierarki däremellan. En annan tendens i ett rasistiskt samhälle är att förtryckta grupper ställs mot varandra.

– Frågan om Israel och Palestina är viktig för att förstå vissa aspekter av antisemitismen i Malmö. Man kanske tror att konflikten utspelar sig långt härifrån, men i själva verket är den väldigt levande i vår stad. Många här har upplevt den i form av förtryck, våld och statslöshet. För många förkroppsligar antingen Israel eller Palestina en längtan efter trygghet och frihet från förtryck. Därför är det en fråga för hela vår stad. Skolan har här ett uppdrag att ge barnen verktyg att sortera mellan sina känslor, fördomar och fakta så att sammanblandningen mellan staten Israel och judar upphör. Många i vår stad lever med smärtsamma upplevelser av olika slag och vi måste kunna erkänna och tala om det lidandet.

– Vissa krafter försöker använda antisemitismen i en rasistisk berättelse där det framstår som att antisemitismen bara är importerad. Men det är för enkelt och tar inte hänsyn till att antisemitismen historiskt alltid har funnits i Sverige och tagit sig olika uttryck. Ett sådant uttryck är att judar har varit tvungna att assimileras, det vill säga att vi i hög grad har behövt överge vår egen kultur och identitet och anpassa oss till den svenska kulturen för att kunna leva här.

– I grunden handlar allt arbete mot rasism om ett förmänskligande, att vi kan se varandra och mötas. Det är helt centralt. Jag brukar inte använda mig av begreppet antisemit för då tror man att det finns de som är onda – antisemiterna, och de som är goda – de som inte är antisemiter. Det gäller att se strukturen i rasismen och människan i den andre. Därför vill jag förmänskliga den här frågan och det som sker, inte sätta fler etiketter på människor. Antisemitismen är inte en sjukdom som ska botas utan ett grundläggande problem i samhället som man kan förändra genom att göra samhället öppet, inkluderande och jämlikt.