Omid Mahmoudi
Omid Mahmoudi - grundare av Ensamkommandes Förbund.
"Det behövdes en förening som representerade oss"
– Jag var 16 år när jag kom till Sverige från Afghanistan. Samma år startade jag Ensamkommandes Förbund. Det fanns många organisationer som ville hjälpa, men ingen av dem var startade eller drevs av ensamkommande själva. Så jag åkte runt till olika boenden och uppmanade andra ungdomar att vi skulle starta något eget, det behövdes en förening som representerade oss. Ingen känner ju till våra utmaningar eller styrkor som vi själva.
– En annan viktig anledning var att jag märkte att det snabbt uppstod grupperingar bland oss ensamkommande. Trots att vi bodde under samma tak så hamnade alla från Afghanistan i en grupp, somalierna i en grupp och det gjorde mig irriterad. Vi hade ju samma mål och utmaningar och det borde inte finnas något ”vi och de”. Med en gemensam förening kände jag att vi skulle kunna bryta det och istället bli starka tillsammans och lära av varandras bakgrund och kultur.
– I Malmö har vi ungefär 60 deltagare varje dag och 27 aktiviteter varje vecka. Vi vill rusta ungdomarna, hjälpa dem med läxor och inspirera dem. Vi anordnar fotboll, simning och andra aktiviteter. En viktig uppgift är också vårt förebyggande arbete. Våra ungdomar är väldigt sårbara, många är hemlösa och riskerar att hamna i drogmissbruk och kriminalitet. Vi behöver få in ungdomarna snabbare i det svenska samhället, bland annat genom att koppla ihop dem med etablerade familjer.
– Vi får många positiva reaktioner på vårt arbete, det märks att vi gör nytta. Samtidigt kämpar vi i motvind. Den politiska stämningen och människors sinne har förändrats. Allt detta har påverkat ungdomarnas hälsa. Framtiden kommer avgöras av politikerna. Om de ser problematiken och genomför rätt reformer, då kan våra ungdomar bli en del av det svenska samhället och en stor tillgång.
– Drömmen är för det första att ingen ska behöva fly från sitt hemland. Sedan önskar jag att alla de ungdomar som har kommit till Sverige och rotat sig här ska få en chans att bidra till samhället istället för att skickas tillbaka och hamna i klorna på talibaner eller IS.