Micaela Kallaris

Micaela Kallaris

Micaela Kallaris - arrangör på Malmö Pride.

"Ingen ska egentligen behöva komma ut"

– Det hade varit skönt att leva i ett samhälle där man slipper komma ut. Där homosexualitet inte är en grej och man inte behöver fundera över hur man ska hantera det på jobbet eller med familjen. Ett samhälle där man bara kan få vara. I Sverige är vi på god väg och i synnerhet i en stad som Malmö där kommunen är duktig på att stötta och hjälpa. Så jag är faktiskt jätteoptimistisk.

– Jag har varit med och arrangerat pridefestivaler i Malmö och Helsingborg och startat Lesworking Sweden, ett internationellt nätverk för yrkesverksamma lesbiska kvinnor. De trygga rum som jag har hittat vill jag försöka skapa för andra också. Det är det som är min drivkraft.

– Jag var 16 när jag kom ut. Mina kompisar kunde prata om hur de blev kära och hur det pirrade i magen, men jag kände inte igen mig. Tills jag plötsligt en dag blev störtförälskad i en tjej. Till en början var det svårt att förstå. Jag hade aldrig sett någon film eller läst någon bok där två tjejer blir kära. Jag förstod inte att jag som kvinna faktiskt kunde vara tillsammans med en annan kvinna.

– När jag första gången var en del av Pride kände jag direkt att här är en plats där jag kan vara och må bra. Det kanske är svårt för utomstående att förstå hur mycket det betyder att tillhöra en grupp där man inte är i minoritet, en plats där alla är som du. Att komma ut kan vara en rätt kalkylerande process, mer än folk tror. Man väger för- och nackdelar, funderar och överlägger med sig själv. Och det är skönt att vara i ett sammanhang där det inte behövs.

– Det bästa sättet att motverka fördomar är att ta del av samtal och föreläsningar, att läsa, inhämta information och våga ställa frågor. Det finns fortfarande många i samhället som inte är så insatta i hbtq-rörelsens frågor. Själv försöker jag alltid ta mig tid att svara även på inte så genomtänkta frågor. Det är viktigt om vi ska lyckas skapa förståelse och ta bort fördomar.

– Det mest givande är när jag ser alla bitar i en festival falla på plats och programmet kommer till liv. Det är ju väldigt varierat vad folk vill ha ut av en festival. En del har varit ute länge och vill ha en fest och en stor parad, för andra är det kanske första gången och man vill ha något annat. När vi lyckas uppfylla allas önskemål, då är jag som mest nöjd.

sv