Chris Schenlaer

"Det är fantastiskt när min berättelse får andra att fundera"

– Jag kom ut som kvinna ganska nyligen och känner mig otroligt privilegierad. Jag har aldrig upplevt hat och hot och har aldrig haft problem med vare sig familjen eller i mitt yrkesliv. Därför har jag också känt att jag har en skyldighet att förklara och berätta. Det är så många som inte kan vara öppna med vem de verkligen är.

– Drivkraften att berätta har alltid funnits. Jag har skrivit dramatik, varit skådespelare och kommer snart ut med min andra roman. Att berätta om hur det är att vara transperson är nog bara en fortsättning på det. Jag är kvinna men föddes som man och många får inte det att gå ihop. De undrar varför och jag har egentligen inget bra svar. Det är som att fråga varför någon är svensk: det går ju inte att förklara men man är det iallafall.

– Som transperson tillhör du en minoritet och det är alltid majoriteten som definierar minoriteter, men ändå säger att de inte förstår hur vi fungerar eller tänker. Färgen röd är vi överens om. Men så funkar det inte med minoriteter, vi måste hela tiden utbilda och berätta för majoriteten vad vi är. Det är detta som är min drivkraft, att visa att vi som är definierade som en minoritet är precis lika olika varandra som alla andra.

– Mest givande är det när folk ställer frågor och det är fantastiskt när min berättelse kan få andra att fundera över sin egen roll i förhållande till sina medmänniskor eller i samhället. Då känner jag att jag har åstadkommit något.

– Men visst tröttnar man ibland på att berätta samma sak om och om igen. Om du till exempel alltid fick frågan var du är född skulle du tröttna till sist. Om kassörskan på ICA eller Coop alltid sa: ”Det blir 47,50 – var är du född?” skulle du till sist bara vilja betala och gå hem. Jag är ju transperson men jag är också verksamhetsledare på Inkonst och det är viktigare för mig.

– Jag är obotlig optimist avseende kulturens roll, en kultur med mycket större öron än mun. Att se andra och att själv bli sedd är helt grundläggande för oss människor. Det är viktigt att samhället skapar möjligheter till samtal och möten. Om man inte ser sina medmänniskor minskar förmågan till empati, men man minskar också andra människors möjlighet till sin egen identitet.