Gudrun Lindström

"Jag får så mycket tillbaka"

– Jag träffade en tjej på Friskis och Svettis och blev hennes kontaktperson, det är långt över 30 år sedan nu. Vi började göra aktiviteter tillsammans och tack vare henne kom jag med i FUB. Vi har många olika aktiviteter som gympa, dans, bingo, seniorklubb och söndagscafé.

– En utmaning är att få samhället att acceptera vår målgrupp och att se till att det finns möjligheter för dem att vara med i olika aktiviteter. Det kan vara svårt att hitta lokaler till oss. Det ska vara lättillgängligt och bra med plats för rullatorer, rullstolar och permobiler och så ska färdtjänst kunna hitta dit. Det är inte så lätt att komma in överallt när allt är byggt efter en viss norm. Det är många hinder man behöver komma över, men vi är på god väg. Samhället har ändrat sig mycket på de 30 år jag varit engagerad. Acceptansen har blivit större.

– Det är en sådan härlig grupp att jobba med, jag får så mycket tillbaka. Fritiden blir lite trevligare för den här målgruppen och de blir sedda, något som inte är så vanligt. Men jag är inte ensam, vi är flera som brinner för detta. Jag hade inte kunnat hjälpa om jag varit själv.

– Att jag fick Malmö Stads Eleonorapris var så stort att det inte är klokt. Jag är glad och hedrad och det känns som att jag lyckats med något. Det skrevs om det i tidningarna och många hörde av sig och ville vara med och hjälpa till. De visste inte att vår verksamhet fanns. Vi får prata mer och informera bättre så tror jag ännu fler vill hjälpa till.

– Man ska inte ha förutfattade meningar om folk. Alla ska få bli accepterade för det de är. Alla har något som är unikt. Vissa kanske döljer det, men det kommer fram till slut ändå. Jag har fått lära mig så mycket om livet och sättet att se på tillvaron. Det är de små sakerna som har betydelse. Att kunna glädjas åt vardagliga ting som att kunna ta en fika tillsammans med någon och prata lite och utbyta erfarenheter. En fin och kravlös vänskap. Jag har fått så många fina vänner som verkligen bryr sig.