Dans som väcker minnen
Det är tisdag eftermiddag och Roland Cedermarks dragspelsmusik spelas i högtalarna på mötesplats Seniorum. För första gången anordnas dans som leds av volontärerna Bengt Olsson och Britta Mårtensson.
– Dansen har varit en röd tråd i mitt liv, säger Bengt.
Bengt och Britta är fokuserade på sina danssteg.
När Vi tillsammans anländer till Seniorum, beläget vid Rosengårds Centrum, möts vi av aktivitetsledaren Leila Jaktlund som är på ett sprudlande humör. Hon ser fram emot dagens aktivitet och visar oss runtom i lokalen.
Längre bort sitter Britta i en soffa och har med sig ett urval av CD-skivor till dagens dans. Hon bläddrar bland skivorna som innehåller allt ifrån Michael Bublé till Vikingarna och Robbie Williams. Några minuter senare kommer Bengt in i lokalen och slår sig ner i soffgruppen.
Efter att ha socialiserat en stund reser sig Bengt och Britta upp för att ta de första dansstegen. Båda har ett leende på läpparna, vilket smittar av sig på andra närvarande i lokalen.
Deras kärlek till dans har fört dem till Seniorum, där de hoppas att dansen blir en del av gemenskapen. Dansbandsmusik fyller lokalen med nostalgiska toner och när dessa låtar börjar spelas öppnas en skattkista av minnen. Britta slår sig ner och berättar att hon träffade sin man på dansbanan.
– Min syster och hennes väninna tog med mig på dans första gången. Jag tyckte om det sociala och att man gick ut och träffades. Som ung besökte jag ofta Amiralen och jag älskar storbandsmusik. Genom åren har jag dansat mycket foxtrot, tango och bugg, säger Britta.
Bengt förklarar att dansen även har varit en stor del av hans liv. Förr var det en väg till sällskap och möten. För ungefär två år sedan drabbades han av yrsel, vilket har påverkat balansen och gör att han inte dansar lika ofta.
– Även efter min pension har jag fortsatt jag att dansa mycket. Likt Britta och hennes man träffade jag min första fru på ett dansställe. Jag vann även en buggtävling tillsammans med min fru när vi var yngre. När jag hör musiken som spelas upp i högtalarna här väcks gamla minnen till liv, förklarar Bengt.
För både Bengt och Britta är dansen mer än bara rörelser – den är en resa genom tiden, en påminnelse om ungdomens glädje och livets olika faser. Det blir ett sätt att fira livet och hålla minnen vid liv.
Britta berättar att hon emellanåt sätter på musik i sin lägenhet och tar några danssteg för sig själv. När aktiviteten närmar sig sitt slut nämner hon att hon vill lyssna på sin gamla favoritlåt Somethin’ Stupid, som efter en stund hörs i högtalarna. Genast blir hon på bra humör och hon och Bengt beslutar sig för att ta en sista dans för dagen.
– Jag brukar säga att i nästa liv ska jag dansa, säger Britta innan hon reser sig upp.
Text: Lukas Olsson, foto: David Dahlberg.