"Jag gav mig aldrig"

Vi sitter i Olles kök i hans lägenhet bredvid Malmö Live med utsikt över sundet och Öresundsbron. En utsikt som på något sätt passar Olle. Ständigt på väg.
Allt började i ett pojkrum i Ronneby i början av 60-talet. Den unga killen från Ronneby startade ortens första modsklubb, längtade till London och hittade sin identitet tillsammans med Beatles och Rolling Stones.

– Vi fick en lokal av kommunen, men den brände någon konkurrent, eller kanske raggarna, ner. Det var lite motsättningar men det förekom inget våld, berättar Olle.

Men Olle som redan då var envis och visste vad han ville tog sin Vespa Popolino och körde ut till disponen­ten som ägde en gammal gård i Här­storp. Han pratade varmt om hur ­Ronneby behövde musik och kultur för ungdom­arna på orten.

– Jag såg nog proper ut i min mods-inspirerade klädstil så han lät oss ha gården. Vi startade klubben Modesty Blaise och där var vi ända tills vi blev tvungna att stänga efter att lokaltidningen kallade det ”snuskstället”. Där fanns nämligen inga toaletter, men massor av skog runt omkring, skrattar Olle.

Efter gymnasiet började Olle studera i Lund och läste sociologi som ”alla andra” gjorde på den tiden. Han bodde i Nöden, ett vänsterradikalt studentboende i Lund. Han hade gjort lumpen och funderade på att gå i sin fars fotspår som reservare i flottan. Men det militära var inget för honom, utan det var musiken och intresset för olika subkulturer som drog. Han hade tank­ar på att doktorera i musiksociologi, men av en händelse fick han chansen att skriva en recension till Kvällspost­en när Jethro Tull besökte Olympen i Lund. Det var startskottet för en lång karriär som musik- och kulturjournalist där han träffat många av musikvärld­ens stora namn. Olles stora dröm var att få intervjua Andy Warhol och han är fortfarande den enda svenska journalisten som lyckats med det.

– På den tiden skrev man brev så jag skrev till honom och frågade om jag kunde få en intervju och han sa ja. Detta var 1980 och jag minns speciellt kvällen innan intervjun då jag var på rockklubben Ritz i New York för att kolla Johnny Thunders & Gang Wars. Där satt Andy Warhol tillsammans med Truman Capote i VIP-avdelning­en. Jag gick fram och sa ”vi ska ses imorgon” och han svarade välkommen, berättar Olle.

Det var en unik tid på 70-, 80- och 90-talet. Tidningarna hade större resurser och Olle kunde resa till sitt älskade London, men även till New York, Los Angeles och San Fransisco för att bevaka musik.

– Jag var bland de första som fick träffa artister som Patti Smith, Sex Pistols och John Fogerty efter den stora comebacken med Centerfield. Jag lurade in mig i John Fogertys studio i the Valley i Los Angeles. Han hade en dansk ljudtekniker som hjälpte mig in. Jag var inte där i egenskap av journalist, utan mer som ett fan av hans musik. Men det blev ett reportage som Kvällsposten kunde ha på mittuppslaget.

Det viktiga då var att vara på plats. Att få träffa artisterna på nära håll.

– Jag har varit hemma hos Rod Stewart. Han var en riktig ”lad” och supertrevlig! Jag fick hänga med Brian Ferry och hans band Roxy Music när de var i hans hemstad Newcastle efter hans turné. De drog med mig att äta indisk mat för första gången, något som inte fanns i Sverige då. Det är fortfarande min favoritmat, berättar Olle som även fått en sås, Ollesåsen (extra stark), uppkallad efter sig på den indiska restaurangen Green Chili i Malmö.

Olle har bevakat popmusikens alla skiftningar och de subkulturer som vuxit fram runt omkring dem. Först var det mods och psykedelisk ­hippie, därefter country som inte alls var populärt i Sverige då. Sedan kom pubrocken som var början på punken med Sex Pistols, nyromantiken med Duran Duran och därefter britpopen med Oasis.

– Jag tog en öl med Liam Gallagher från Oasis i Köpenhamn. Han var jättesnäll och inte alls så som han framställdes i media. Han erbjöd mig att hänga med till London på kvällen och vara med i studion.

Även om Olle fortfarande längtar till London, har han hittat hem i Malmö och kan inte tänka sig bo någon annanstans, förutom London då förstås.

– Malmö är den bästa staden i norra Europa. Det finns en känsla som definitivt inte finns i Stockholm. Här bjuder människor fortfarande hem varandra och det finns ett socialt liv. Attityden är avslappnad och det är inte så stelt.

Olle jobbar fortfarande i allra högsta grad. Han skriver reportage, har en egen Facebooksida med tusentals följare och håller på att skapa en bok.

– Jag bevakar allt nytt som kommer. Musikbranschen har dock förändrats. Det är mest fokus på mainstream-pop som Melodifestivalen. Idag är det svårt att få den typen av nära och personliga reportage som jag gjorde. Det är därför jag gör boken. För att berätta om en tid som inte längre finns.

Olle fortsätter jobba med sin stora passion och har inga planer på att sluta.
– Jag har inga råd att ge för de råd jag har funkar inte i dagens medielandskap. Men en sak – jag gav mig aldrig. Ville jag göra något så gjorde jag det.

Text: Anna Svensson.