"Jag känner att jag finns"

Subhia föddes i Damaskus i Syrien, men hennes föräldrar föddes i Jaffa i Palestina och tog sin tillflykt till Syrien 1948 under det som palestinierna kallar för Nakba, som betyder katastrofen på arabiska. Subhia fick sedan själv fly till från krigets Syrien till Sverige 2012. Ett år senare började hon på SFI, svenska för invandrare.

– När jag gick på SFI trivdes jag bra. Jag ville lära mig språket och integreras i samhället, berättar hon.

Men efter SFI:n blev det svårare. Hon kände sig isolerad och det var tråkigt att sitta hemma. Genom projektet Jämlik hälsa på Framtidens hus i Lindängen gick hon med i en kvinnogrupp där hon lärde känna andra kvinnor från området. Jämlik hälsa startades av Malmö universitet 2016 och är ett samverkansprojekt tillsammans med 14 aktörer däribland Malmö stad. Uppdraget är att utjämna olikheter i hälsa i Malmö. Det var på en sådan träff som Subhia kom i kontakt med Adam Mårtensson och Frea Veitch som båda jobbar aktivt med att nå ut till fler seniorer i områdena Nydala, Lindängen och Hermodsdal. Det var vänskap vid första ögonkastet.

– Adam och Frea var snälla och jag kände mig trygg direkt, berättar hon.

Subhia följde sedan, tillsammans med fyra andra kvinnor som hon lärt känna på Familj­ens hus, med på en föreläsning i Rosengård som hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen anordnade. De fick information om hälsofrämjande arbete, mötesplatserna, hemtjänsten och hur det fungerar med vård- och omsorgsboende. Efter föreläsningen bjöd Adam och Frea på fika och diskuterade med gruppen om vad de hade för önskemål och vad de ville göra.

– Jag sa att jag ville lära mig bättre svenska och Adam tipsade om språkcaféet på mötesplats Lyckan och jag tyckte det lät jättebra. Det är svårt med språket nu när jag är äldre. Jag läser svenska på kvällen, men sen på morgon­en har jag glömt vad jag lärt mig. Jag behöver öva! säger Subhia.

Subhia önskade också att gå på yoga för hon är stel i kroppen och har artros. Tyvärr fanns det inte plats på yogan på mötesplats Lyckan, men det visade sig att mötesplatserna för senior­er just inlett ett samarbete med Lindängenbiblioteket där de anordnar yoga för arabisktalande kvinnor i bibliotekets lokaler. Subhia hade turen att få en plats.

– Att träna är viktigt och jag känner att jag mår bättre när jag är aktiv, berättar hon.

Adam och Frea har bland annat stått ­utanför livsmedelsbutiker för att nå ut till seniorer som inte brukar besöka mötesplatserna. De märker att det finns vissa barriärer. Det kan vara språkliga eller fysiska som att en har en funktionsvariation som gör det svårt. Men framförallt handlar det om en rädsla och osäkerhet att ta sig till en mötesplats när en inte känner någon där.

– Vi har märkt hur viktig den ­personliga kontakten är. Att det finns personal på mötes­plats­en som möter upp eller att någon en känner drar med en. Eller att det finns seniorer som är volontärer och arbetar med att välkomna nya personer till mötesplatserna. Allt det här skapar trygghet, berättar Adam.

Subhia känner att mötesplatserna och andra sociala sammanhang har gjort stor skillnad i hennes liv.

– Jag har fått vänner från Irak, Pakistan och Sverige. Vi umgås alla tillsammans. Det har påverkat min hälsa både psykiskt och fysiskt. Jag känner att jag finns.